Rakt mot alla odds hade igår ett nytt program premiär på SVT. Programmet heter såklart Mot alla odds. Det handlar kort om ett gäng personer med olika funktionsnedsättningar som ska ta sig genom Afrika.

Jag har valt att inte titta på det. Jag har till och med aktivt bojkottat det. Varför har jag gjort det?

“Det är ju jättebra att personer med funktionsnedsättningar syns i tv!”
“De utmanar sig själva!”

Ja, det är verkligen jättebra att även personer med funktionsnedsättningar syns i tv. Och ja, det är bra att utmana sig själv. De flesta tv-program med “vanliga” deltagare handlar om att de utmanar sig själva. Det är just det som är fel! Varför skulle personer med funktionsnedsättningar behöva ett eget program? Varför kan inte personer med funktionsnedsättningar inkluderas i t.ex. Robinsson? Mot alla odds blir bara ytterligare ett steg i att “UFO”-göra personer med funktionsnedsättningar, vi får egna program på teven, alltså får vi vara en egen liten del av samhället.

Så ska det inte vara. Vi ska inkluderas i samhället precis som alla andra. Vi ska inte ha egna program på teve, vi ska vara med i de program som finns! Därför har jag bland annat sökt till Big Brother. För att visa på att personer med funktionsnedsättningar kan var blåsta idioter som är fulla och knullar runt i teve, liksom att vi kan vara överlevare på en öde ö utan mat!

Ni som själva har funktionsnedsättningar, sluta försvara särlösningar! Särlösningar är och förblir särlösningar och det är enbart dåligt för oss!

Ni som inte har en funktionsnedsättning. Fatta att vi är vanliga människor som kan göra saker precis som alla andra.

BOJKOTTA MOT ALLA ODDS

Vet ni vad? Det otroliga har skett. Idag fick jag ett brev från Rekryteringsmyndigheten med inloggningsuppgifter och kravet att lämna mina uppgifter till dem där. Ni anar inte hur nöjd jag blev. Bara 9 månader  efter att min tvillingbror fick samma brev, som ska komma dagarna efter att man fyllt 18.

Om det är en ren slump eller inte vet jag inte. Men brevet jag fick idag var daterat den 2 januari, alltså fyra dagar efter mitt tidigare blogginlägg i ämnet. Dessutom fick en vän med samma diagnos som mig, som också fyllde 18 förra året, ett likadant brev idag. Jag kan bara konstatera att det ger vissa vibbar om att Rekryteringsmyndigheten läser bloggar.

Så om ni gör det, ni får gärna anpassa frågorna lite bättre. Jag skulle gärna göra tjänstgöring, och klara det rent psykiskt. Sen att jag ibland knappt kan klia mig på näsan, rent fysiskt, är en annan sak. Tack för att personer med funktionsnedsättningar helt plötsligt faktiskt räknas in i gruppen “alla”!!!

Mitt nästa steg i det hela är nog att söka GMU (grundläggande militär utbildning, eller nått sånt). Det innefattar visserligen ett fystest om man kommer så långt, men liksom hallå, jag har en motor?! Vad tror ni?

Se tidigare inlägg på ämnet här: http://smatyp2.se/blogg/2011/12/28/vem-ar-kapabel-att-forsvara-landet/

Jag skulle kolla en sak på skolverket förut och råkade klicka mig in på Diskrimineringslagen. En fantastisk lag på många sätt. Efter en stunds läsande hamnade jag på stycket som avhandlar Förvarsmakten och fastnade för det.

Värnplikt och civilplikt samt annan motsvarande militär utbildning inom Försvarsmakten
15 § Diskriminering är förbjuden

Ja, finns inte så mycket att tolka här med en att konstatera att Försvarmakten inte får diskriminera någon på grund av de olika diskrimineringsgrunderna. I dessa grunder är funktionshinder en.

Sedan 1 juli 2010 så finns inte den allmänna Värnplikten, dock måste alla som fyller 18 år lämna information om Hälsa, Skolgång etc. Detta sköts av Rekryteringsmyndigheten. På Rekryteringsmyndighetens hemsida går att läsa att i “Alla” inkluderas inte följande:

Du behöver inte svara om du…

• är svenska medborgare och bor utomlands
• har någon skada eller sjukdom som gör att du inte kan komma i fråga för inskrivning till tjänstgöring
• är intagen för vård (psykiatrisk tvångsvård, rättspsykiatrisk vård och sluten ungdomsvård)

Om det nu ändå vore så väl att jag hade möjligheten att välja att inte svara. Några dagar efter min och min broders 18-årsdag i april i år fick han ett brev med inloggningsuppgifter för att lämna sina uppgifter. Jag fick aldrig något. Jag behöver alltså inte svara, och om jag nu skulle vilja får jag inte svara.

Nu kanske ni som är lite smarta kan göra kopplingen till Diskrimineringslagen ovan. Diskriminering är förbjuden.
Rekryteringsmyndigheten jobbar alltså med uppdrag från regeringen åt Försvarsmakten. Som inte får diskriminera. Men vad kallas det då att sålla bort människor helt utan deras vetskap? Det kanske sker för vårt eget bästa?

Rekryteringsmyndigheten använder bland annat samma uppgifter som Försäkringskassan har om hur vida man har någon funktion att fylla vid Tjänstgöring. Försäkringskassan som alltså måste ifrågasätta assistansbehov var 3e år. Pålitlig källa?

Jag kan bara konstatera att Försvarsmakten, Rekryteringsmyndigheten rakt av Regeringen återigen systematiskt diskriminerar personer med funktionsnedsättningar.

Läste tidigare idag tidningen Rörelses temanummer om sexualitet. Självklart med fokus på personer med  funktionsnedsättningar. En ganska stor del bestod av saker och kommentarer från Unga Rörelsehindrades projekt En hemlighet känd av många, och projektledaren. Asbra saker helt klart! Övriga saker som stod i tidningen var väl liksom korrekt i sak, men fick mig att fundera. Tyvärr inte på min sexualitet eller något sånt.

Att det behövs ett temanummer i en tidning som går ut till familjer med barn som har funktionsnedsättningar för att ämnet ens ska komma upp är absurt? Till er, verkar vara många, som tror att vi med funktionsnedsättningar inte kan ha sex, vill ha sex eller ens tänker tanken på sex vill jag bara säga en sak. Invalider är kåta precis som alla andra. Tråkigt att förstöra er världsbild, men de flesta med funktionsnedsättningar har sex precis som ni, har trevligt med sig själva precis som ni. Vi kollar in folk på stan, funderar på vilka klasskamrater som vore bäst i sängen och allt annat tänkbart.

I tidningen framhölls delar av relationer och så vidare. Jag vill bestämt hävda att sex har inte ett skit med relationer att göra. Sex är så mycket mer. De skrev dock rätt mycket om det jag tycker är det viktigaste, rätten att utforska sin egen kropp! Alla, precis alla, ska under sin uppväxt kunna utforska sig själva. Det är där man utvecklar sin sexualitet och det är där man lär sig för det sociala livet anser jag. Vet man inte vad man själv går för kommer det blir svårt att ens komma i närheten av sex med någon annan. Att kunna njuta av sig själv är att förstå sig på sin sexualitet.

Jag trodde vi hade kommit långt i Sverige om sex och om funktionsnedsättningar. Men icke, fast det kanske är långt med tanke på att vi tvångssteriliserades för inte alls längesen.

Jag fick ett mejl vidarebefordrat till mig tidigare idag som fick mig att reagera starkt.

Ikväll har nobelpristagarna mottagning på Nordiska museet. Mottagningen sker via entrén stora trappan. Vilket är precis vad det säger en stor trappa. Sveriges stolthet Tomas Tranströmer kommer imorgon att mottaga Nobelpriset i litteratur, gratulerar. Han är en man som börjar bli till åren kommen och har viss fysiska problem, förflyttar sig oftast i rullstol. Tranströmer kommer,  om hans kropp tillåter, att hänvisas till att ta sig in på Mottagningen via personalingången på Nordiska museet.

Jag blir förbannad. Det är en skam för Sverige att en Nobelpristagare hänvisas till en personalingång på sin egen mottagning!

Vi behöver en diskrimineringslagstiftning nu. Det är inte bara Nobelpristagare som hänvisas till personalingångar och i många fall nekas att komma in överhuvudtaget. Det är inget en Nobelpristagare ska behöva vara med om och det är inget någon annan heller någonsin ska behöva.

Tranströmer, om du av någon anledning läser min blogg. Bojkotta Nobelpriset! Du förtjänar det definitivt, men du förtjänar inte att behöva gå omvägar, det är du som ska få priset, det är efter dig mottagningar och allt runt omkring ska anpassas! I övrigt får jag gratulera.

Min praktik börjar lida mot sitt slut insåg jag i morse. 2 månader som bara har svischat förbi. Inte för att min praktik varit stenhård, som tur är. Den har varit bra, mycket har hängt på mig. Vilket har varit både gott och ont. Jag har kunnat styra med min tid väldigt mycket själv. Vilket har varit väldigt värt. Dessa 2 månader har ägnats åt otroligt mängder av politik, åt kampen för en annorlunda värld, en bättre värld.

Jag råkade ju på rollen att bli förbundsordförande precis i början av praktiken. Hur det nu gick till. Det är grymt! Kommer bli intressanta och givande 2 år är jag helt övertygad om. Funderar dock på hur jag ska hinna med skolan sen när jag återgår dit. Har tillbringat ett antal dagar i Stockholm, och när jag är hemma så är det annan politik som gäller. Fast å andra sidan bygger jag min karriär istället för att vara i skolan. Synd bara att jag valt fel parti, och fel organisation för att tjäna pengar på det. Nej, självklart har jag valt rätt, pengar är inte allt här i världen!

Att jag dessutom har andra bollar i luften är ju grymt!

Gårdagen tillbringade jag på en utfrågning av kandidaterna till partiledare för Vänsterpartiet. Det var jättekul och intressant. Dessutom lokalpolitiskt kändistätt, alltid lika trevligt att träffa makthavare. De är faktiskt ganska mänskliga oftast. Fast nu var det utfrågningen i sig jag skulle analysera och inte kändistätheten.

Utfrågningen pågick nästan 3 timmar. Första timmen frågade Anne-Li Lehnberg, journalist från tidningen Flamman, många stora frågor om EU, Libyen och lite inrikesfrågor. Sedan tog NTs ledarskribent Hans Stigsson Michajlov över. NT är en Moderat tidning, för er som inte vet, alltså blev det genast lite mer fart i diskussionen här. Jag lyckades dock inte höra mycket av frågorna som ställdes då han mick inte fungerade så bra. Han gav kandidaterna en hel rad med chanser att riva av applåder med korkade frågor. Under hela tiden nämnde de aldrig det jag väntade på, de nämnde inte en enda gång personer med funktionsnedsättningar eller ens snuddade vid funktionshinderpolitik.

Sist kom frågestunden, som tyvärr blev alldeles för kort då väldigt få hann ställa önskade frågor. Själv lyckades jag få ihop tre, fyra stycken inom funktionshinderpolitik och några för Ung Vänster. Dock fick jag inte ställa dem inför publik.

Frågorna (citerat hur jag skrev ner dem, inte hundra formulerat där):

“Ni pratar full sysselsättning, hur ska ni göra för att inkludera personer med funktionsnedsättningar på arbetsmarknaden , och likväl samhället i stort?”

“Hur ser ni på att personlig assistans för personer med funktionsnedsättningar börjar återgå till en allt med instutionsliknande situation?”

“Hur ska kraven på ett samhälle tillgängligt för alla förverkligas?”

Frågorna ovan ska jag tacka Maria Johansson, ordförande DHR, för att hon dels formulerade och för att hon fick igång min tankeverksamhet. Jag valde dock att ställa en annan fråga till Rossana Dinamarca och Ulla Andersson som jag fick chansen att prata med efteråt.

“Vänsterpartiet säger sig företräda kvinnor, personer med olika etniska bakgrunder och så vidare. Ni har dock inte nämnt gruppen personer mer funktionsnedsättningar idag. Hur tycker ni personer med funktionsnedsättningar ska inkluderas i partiet, på arbetsmarknaden, i skolan och samhället?”

Tyvärr var det inga klockrena svar från någon, och Rossanna lyckades jag till och med rätta i hur skolpolitiken sett ut historiskt för personer med funktionsnedsättningar. Hon har då jobbat med skolfrågor väldigt mycket i riksdagen. Väldigt synd. Jag hoppas dock att de tar med sig vad jag sa om någon av dem blir partiledare. Jonas Sjöstedt och Hans Linde hoppas jag att jag får chansen i framtiden att gå på.

Jag ändrade dock min personliga åsikt igår om vem som bör ta över som partiledare. Har varit såld på Hans Linde, och tror fortfarande han skulle göra det suveränt. Rossanna Dinamarca lyckades dock övertyga mig också, särskilt när hon pratade om feminism och specifikt internfeminism i partiet. Så om någon har makten att rösta på kongressen i vår vet ni vilka ni ska välja.

Jag är ett fan av Magnus Betnér. Kom igen, han snackar politik på ett ärligt sätt, kan det bli bättre? I lördags kom ingen mindre än Betnér själv till Norrköping på sin turne Betnér IV. Jag och min bror bestämde oss ganska snabbt för att gå, han åker till Italien i fyra veckor på torsdag så kul att göra något liksom.

Jag vet inte hur ni brukar göra, men jag vill gärna sitta i sällskap med de jag går, särskilt på standup, det blir liksom lite mer känsla när man kan kommentera vad som sägs att sedan asgarva åt det en stund. Så när mamma (ja, de har ju bara telefontid när folk går i skolan) bokade biljetter åt oss så sa hon uttryckligen att vi ville ha platser bredvid varandra. Självklart (typ så) sa de på Ticnet. Min bror fick plats 79 på rad 3, vid samma ingång som rullstolsplatsen där jag höll till.

Nu är det bara den lilla detaljen att plats 79 rad 3 ligger ca 5 trappsteg ner, och rullstolsplatsen är bredvid rad 9. Jag kanske är känslig, men det kändes inte riktigt som det var bredvid varandra.

Till min glädje ägnade Betnér minuterna innan han klev upp på scen att svara mig på Twitter. Inte för att det hjälpte mig avsevärt. Däremot ska jag nu skriva ett mejl till Louis DeGeer. Jag är trött på att den generella synen är att man inte har några vänner bara för att man har någon funktionsnedsättning.

I lördags hade jag den stora äran att bli vald till inget mindre än förbundsordförande för förbundet Unga Rörelsehindrade. Helt ärligt så funderar jag på vad det är jag gett mig in på. Vart ska detta sluta liksom? Jag är smått livrädd. Tror inte jag riktigt greppat det hela ännu. Men det är en utmaning, så ser jag på det, eller försöker jag intala mig att jag ser på det.

Jag sitter i skolan just nu. Höll på att frysa ihjäl på vägen hit så unnade mig en kopp kaffe, eller ja, fick ass att åka ner till Cafeterian och köpa en kaffe. Idag är det tydligen väldigt nära vinter. Fruktansvärt kallt, och gissa? Tåget var självklart försenat med mellan 15 och 20 minuter. Så lyckades komma försent till skolan (vilket visserligen inte är så ovanligt).

På tal om skolan… den har jag egentligen varken mycket lust eller tid till. Just nu känns skolan fruktansvärt seg. Som tur är så går vi ut på praktik nästa vecka. Jag har lyckan att få ha min praktik på Voddler. Något jag tror kan bli grymt! En utmaning med ett asbra ämne, menar vem vill inte ägna dagarna åt att film?

För att återgå till skolan så går det verkligen skitdåligt i några ämnen just nu. Jag har gett upp för stunden och tänker att jag löser det under praktiken, det handlar om distanskurserna. Ett misstag att läsa dem känner jag, men som tur är så är de snart slut. Jag får helt enkelt göra en kraftsamling och slänga ihop allt och lämna in, något sent kanske, men jag lovar mig själv här och  nu att få det gjort i alla fall. Kursen som faktiskt är skolan tror jag går hyfsat, avslutar två stycken denna vecka varav ena får jag förmodligen VG i. Den andra kursen är bara helt störd så är förvånad om någon ens kan få ett betyg i den.