Jag, Fille och Emma sitter (som vanligt) och diskuterar på msn. Idag handlar det om att start något som pimp my permobil typ. Det skulle vara kul att ha. Någon som är bra på marknadsföring? Undra om permobil skulle vara med på ett hörn?

Aja, drömma kan men fast en dag kanske det är verklighet.

På samma gång hittade jag en sida om SMA jag måste läsa igenom nu…

Kom på att jag inte skrivit något idag. Jag hade tänkt ladda upp några bilder men det skippar jag idag satsar på det imorgon istället.

Men jag lever faktiskt. (eller det här kanske bara är en dröm igentligen är vi alla döda)

Hmm… var det något med jag skulle skriva? …

Nej, tror inte det efter som jag inte kommer på något.

Idag börjar det kännas ganska okej faktiskt, det är inte så att jag glömt Gizmo. Men det är nog så att jag gett upp tanken på att han kommer att komma när man kommer hem. (mycket kommer där) Sorgligt men sant.

Nu tar jag något roligare om jag kommer på något.

Jo, en viss person har väldiga kärleks bekymmer som jag känner rätt väl kanske man kan säga. Nu skriver jag inte vem det handlar om för att jag vill inte vara skyldig till något dumt, men flera av er som läser här vet vad det handlar om. Det är ganska kul att höra den personens bekymmer. :P Nu kommer jag inte på något bra exempel men det är mycket om “tycker den om mig”, “alla andra är ju kära i den med” etc. Blir rätt tjatigt efter två veckor men eftersom man är en bra kompis så ställer man ju upp och försöker komma med förslag. (som ändå inte följs) :P

Nu kommer visst halva min familj hem.

Var på en föreläsning med Thomas Fogdö, väldigt intressant. Och tack vare honom har jag kommit på vad jag är för något - En “positiv idiot”- ganska smart för egentligen säger det rätt mycket. Jag är en människa som för det mesta ser det positiva i allt. Till och med för mycket positivt ibland. Dock inte just nu kanske.

Känner mej lite små konstig idag med och jätte trött fast ändå inte sova trött. Det är invecklat men så e det man kan aldrig ha ett “normalt” liv. Det här är väl kanske till och med normalt.

Usch har tyska prov imorgon har räknat på att det är 82 glosor rätt skapligt. Men det går nog bra för jag kan nog de flesta. Sen är det massa annat också…

…

“Att vara stark”

Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst, eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, slå sig hårt,
men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas,
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.

Ibland känns det ganska långt borta.

Fattar inte är extremt uttråkad och inget är specielt kul att göra. Spela GTA IV går inget bra för jag har träningsvärk i händerna nu. Så jag sitter här och för ovanlighetens så är inte ens MSN kul. Med andra ord allt är tråkigt. Och jag är trött men inte sova trött så jag vet inte vart mitt liv e på väg jag har inte varit sova trött på flera dagar.

Ärligt så vet jag knappt vad det är för dag. Men kollat så det är onsdag eller?

Allt bara känns tomt onödigt och som inte jag gör det på något sätt, jätte knäppt. Men det går väl över någongång.

Efter vickis kommentar: Jag tror inte jag har fått PMS direkt men visst kalla de vad du vill :P

Det känns tomt. Fattar inte att man kan sakna ljudet av tassar som rasslar över golvet mitt i natten, eller en våt nos som kommar o puttar en på benen, en hund som står o fnyser vid fötterna. Det har kännts så tyst idag även fast vi har varit 4 personer i huset hela tiden.

Jag saknar dej…

Gizmo avlivades idag…

Just nu skriver jag på min förläsning detta är det som kommit än så länge:
(OBS vet att det är mycket grammatiska fel)

Föreläsning

Hej!

Jag heter Tobias är 15 år och en muskelsjukdom som heter SMA. Det gör att jag inte kan gå och är betydligt svagare än en utan SMA. Men mitt liv är inte så mycket annorlunda erat. På fritiden är det dator som gäller för mig. Fotboll har aldrig varit min grej. Jag gör annars som de flesta andra är med kompisar går på bio osv. det som gör mej handikappad är när jag inte kan komma in och göra det som alla andra. Te.x. i min skola där kommer jag inte fram överallt och det gör att jag känner mig handikappad annars tänker jag inte på det.

Jag har assistent i skolan och hemma, och hemma i alla fall underlättar det mitt liv för assistenten är som mina armar och ben. I skolan är det värre att ha assistent där har jag upplevt det allt annat än bra. Där agerar mina assistenter mer polis än assistent. Det är något jag inte kan styra över utan ska bara vara nöjd att dem kanske finns när jag behöver hjälp. För skolan har bestämt att det är de som ska vara där och göra som skolan vill inte som jag vill. Hemma bestämmer ju jag precis vad min assistent ska göra, hur och när.

När jag är med kompisar blir det alltid hemma hos mig av den enkla anledningen att jag sällan kommer in hos dom. De har alltid 2-5 trappsteg in och sen har de sina rum en våning upp och inte ens jag har hiss hemma. Det gör att det inte alltid är lätt. Och jag har svårighet att ens komma hem till dem om inte mamma kan skjutsa. Eftersom jag inte bara kan ta bussen. För man vet aldrig om jag kan åka med den eller inte. Färdtjänst har nog de flesta hört talas om. Det går inte bra heller och hur kul är det att kompisen får ta bussen och jag färdtjänsten? Okej kompisen kan åka med fast när man går i nian är det inte många som har lust att betala 80 kr för att åka in till stan. Och med färdtjänsten kommer man inte fram i tid alls när det kan ta lätt över en timme in till stan något som med bussen tar ca en halvtimme. Och på bussen så behöver men inte åka med gamla tanter som inte vet vad de heter.

Men jag är inte den som låter saker hindra mig. Nu i vår ska jag försöka åka på utbytes resa till tyskland. Men det är inte helt lätt för hur många av dem som åker behöver tänka på om man ens kommer på toa när man är där? Som tur är har jag jätte bra tyska lärare som gör allt de kan för att jag ska kunna åka.

Och som jag sa så går jag i nian och då är det dags att välja gymnasiet det är inte helt lätt för mig eller jag är en av de få som vet vad jag vill gå men jag har förhindret att fri skolorna kan neka mig för att de inte vill anpassa skolan. De nekar inte mig för dåliga betyg utan för att de har trappor.

Men mitt liv är inte skit jag gör det mesta som ni. Fast på mitt sett.

Det värsta jag vet är att folk tycker synd om mig det är inte mig det är synd om det är de som inte har något vettigare att oja sig över.

Hoppas ni tycker det är bra ni får gärna säga till om något inte alls ska vara med eller något som kanske ska vara med.

Ojojojoj vad mycket som hänt idag. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men händelserna började väl vid min tredje lektion.

Det börja med att vi upptäckte att vi skulle ha en av de knäppaste vikarierna vi haft på svenskan. Och när lektionen börja så var även en av våra klassföreståndare där. Och han är bara där när det hänt något så alla frågade ju såklart vad han ville.

Han kom med nyheten om att igår kväll hade en av mina klasskompisar försökt begå självmord. Hon har tagit en dödlig dos panodil. Men som tur var så kom hon till sjukhus i tid och ligger där nu. Hon har tydligen haft väldigt jobbigt hemma sista tiden, men jag kan inte påstå att man märkt det i skolan fast jag känner henne inte så väl.

Nu till lite roligare :P Min bror är tydligen alldeles för tjock (inte sant), han satte sig på en bänk i korridoren som vanligtvis håller jätte bra. Men inte idag utan när han satte sig small det till och bänken rasa ihop. Sen blev han även utslängd från svenskan för att “han inte gjorde något” av våran konstiga vikarie.

Hmm… funderar på om det är något mer jag ska skriva?

Jag skulle ju faktiskt kunna ladda upp min “uppsats” jag skrev igår på svenskan som jag faktiskt är rätt nöjd med.

Dröm om en bättre värld.

Drömmar har alla, en del har stora andra har små. Själv har jag alltid haft en dröm, om ett bättre samhälle, ett jämställt samhälle. Då inte bra mellan kvinnor och män utan även mellan fattiga och rika, barnlösa och stora familjer, mellan alla helt enkelt. En värld utan orättvisor vad vore det? Kanske skulle det funka, kanske skulle det inte. Alla tillhör en grupp i världen och alla grupper blir förstryckta på något sett. Rika blir skit snack om hur snåla dem är, fattiga blir “undersåtar”, funktionshindrade får inte komma in, mörkhyade blir angripna etc. Listan kan bli lång.

Jag vill göra samhället tillgängligt för alla och utan någon rasism. Hur svårt är det att bygga ett hus utan trappor? Eller låta alla tjäna lika mycket i timlön. Ja, det finns mycket alldeles för mycket. Det kan anses kommunistiskt men själv tycker jag det är mänskliga rättigheter, världen över. Om en funktionshindrad skulle bli ledare i ett land undra om man skulle börja tänka annorlunda då. Eller om USA skulle få en svart president skulle “svarta” det lättare överallt? Det är vad som behövs tror jag, att någon som tillhör en minoritet får ta makten och få folk att tänka på andra än sig själva. De ledare som finns kommer nästan alltid från de “normala” folket. Det är sällan de tillhör en minoritet på det sättet, okej de kan ha glasögon och det är visserligen funktionshinder. Men de tänker inte på dem som inte ser alls och inte kan gå på en trottoar bara för att det står reklam skyltar där.

Alla tillhör faktiskt en minoritet mer eller mindre, saken är att får folk att inse hur det är. Det finns folk som anser att man får respektera samhället så som det är. Jag tänker tvärtom samhället får respektera mig och många andra som vi är.

Ha en skön fredag kväll…