Just nu skriver jag på min förläsning detta är det som kommit än så länge:
(OBS vet att det är mycket grammatiska fel)

Föreläsning

Hej!

Jag heter Tobias är 15 år och en muskelsjukdom som heter SMA. Det gör att jag inte kan gå och är betydligt svagare än en utan SMA. Men mitt liv är inte så mycket annorlunda erat. På fritiden är det dator som gäller för mig. Fotboll har aldrig varit min grej. Jag gör annars som de flesta andra är med kompisar går på bio osv. det som gör mej handikappad är när jag inte kan komma in och göra det som alla andra. Te.x. i min skola där kommer jag inte fram överallt och det gör att jag känner mig handikappad annars tänker jag inte på det.

Jag har assistent i skolan och hemma, och hemma i alla fall underlättar det mitt liv för assistenten är som mina armar och ben. I skolan är det värre att ha assistent där har jag upplevt det allt annat än bra. Där agerar mina assistenter mer polis än assistent. Det är något jag inte kan styra över utan ska bara vara nöjd att dem kanske finns när jag behöver hjälp. För skolan har bestämt att det är de som ska vara där och göra som skolan vill inte som jag vill. Hemma bestämmer ju jag precis vad min assistent ska göra, hur och när.

När jag är med kompisar blir det alltid hemma hos mig av den enkla anledningen att jag sällan kommer in hos dom. De har alltid 2-5 trappsteg in och sen har de sina rum en våning upp och inte ens jag har hiss hemma. Det gör att det inte alltid är lätt. Och jag har svårighet att ens komma hem till dem om inte mamma kan skjutsa. Eftersom jag inte bara kan ta bussen. För man vet aldrig om jag kan åka med den eller inte. Färdtjänst har nog de flesta hört talas om. Det går inte bra heller och hur kul är det att kompisen får ta bussen och jag färdtjänsten? Okej kompisen kan åka med fast när man går i nian är det inte många som har lust att betala 80 kr för att åka in till stan. Och med färdtjänsten kommer man inte fram i tid alls när det kan ta lätt över en timme in till stan något som med bussen tar ca en halvtimme. Och på bussen så behöver men inte åka med gamla tanter som inte vet vad de heter.

Men jag är inte den som låter saker hindra mig. Nu i vår ska jag försöka åka på utbytes resa till tyskland. Men det är inte helt lätt för hur många av dem som åker behöver tänka på om man ens kommer på toa när man är där? Som tur är har jag jätte bra tyska lärare som gör allt de kan för att jag ska kunna åka.

Och som jag sa så går jag i nian och då är det dags att välja gymnasiet det är inte helt lätt för mig eller jag är en av de få som vet vad jag vill gå men jag har förhindret att fri skolorna kan neka mig för att de inte vill anpassa skolan. De nekar inte mig för dåliga betyg utan för att de har trappor.

Men mitt liv är inte skit jag gör det mesta som ni. Fast på mitt sett.

Det värsta jag vet är att folk tycker synd om mig det är inte mig det är synd om det är de som inte har något vettigare att oja sig över.

Hoppas ni tycker det är bra ni får gärna säga till om något inte alls ska vara med eller något som kanske ska vara med.