Ojojojoj vad mycket som hänt idag. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men händelserna började väl vid min tredje lektion.

Det börja med att vi upptäckte att vi skulle ha en av de knäppaste vikarierna vi haft på svenskan. Och när lektionen börja så var även en av våra klassföreståndare där. Och han är bara där när det hänt något så alla frågade ju såklart vad han ville.

Han kom med nyheten om att igår kväll hade en av mina klasskompisar försökt begå självmord. Hon har tagit en dödlig dos panodil. Men som tur var så kom hon till sjukhus i tid och ligger där nu. Hon har tydligen haft väldigt jobbigt hemma sista tiden, men jag kan inte påstå att man märkt det i skolan fast jag känner henne inte så väl.

Nu till lite roligare :P Min bror är tydligen alldeles för tjock (inte sant), han satte sig på en bänk i korridoren som vanligtvis håller jätte bra. Men inte idag utan när han satte sig small det till och bänken rasa ihop. Sen blev han även utslängd från svenskan för att “han inte gjorde något” av våran konstiga vikarie.

Hmm… funderar på om det är något mer jag ska skriva?

Jag skulle ju faktiskt kunna ladda upp min “uppsats” jag skrev igår på svenskan som jag faktiskt är rätt nöjd med.

Dröm om en bättre värld.

Drömmar har alla, en del har stora andra har små. Själv har jag alltid haft en dröm, om ett bättre samhälle, ett jämställt samhälle. Då inte bra mellan kvinnor och män utan även mellan fattiga och rika, barnlösa och stora familjer, mellan alla helt enkelt. En värld utan orättvisor vad vore det? Kanske skulle det funka, kanske skulle det inte. Alla tillhör en grupp i världen och alla grupper blir förstryckta på något sett. Rika blir skit snack om hur snåla dem är, fattiga blir “undersåtar”, funktionshindrade får inte komma in, mörkhyade blir angripna etc. Listan kan bli lång.

Jag vill göra samhället tillgängligt för alla och utan någon rasism. Hur svårt är det att bygga ett hus utan trappor? Eller låta alla tjäna lika mycket i timlön. Ja, det finns mycket alldeles för mycket. Det kan anses kommunistiskt men själv tycker jag det är mänskliga rättigheter, världen över. Om en funktionshindrad skulle bli ledare i ett land undra om man skulle börja tänka annorlunda då. Eller om USA skulle få en svart president skulle “svarta” det lättare överallt? Det är vad som behövs tror jag, att någon som tillhör en minoritet får ta makten och få folk att tänka på andra än sig själva. De ledare som finns kommer nästan alltid från de “normala” folket. Det är sällan de tillhör en minoritet på det sättet, okej de kan ha glasögon och det är visserligen funktionshinder. Men de tänker inte på dem som inte ser alls och inte kan gå på en trottoar bara för att det står reklam skyltar där.

Alla tillhör faktiskt en minoritet mer eller mindre, saken är att får folk att inse hur det är. Det finns folk som anser att man får respektera samhället så som det är. Jag tänker tvärtom samhället får respektera mig och många andra som vi är.

Ha en skön fredag kväll…