Igår sprack min vegetariska diet. Den har varat i nästan 5 dygn. Är stolt över mig själv. Tänk vad mycket resurser vi skulle spara på om alla åt vegetarisk mat! Mycket mer miljövänligt, ja alltså kor släpper ut enorma mängder gaser (för er som bor i stan), vilket naturligtvis även det bidrar till växthuseffekten. Dessutom skulle maten på jorden räcka till många fler människor om vi åt vegetariskt. Då äter vi direkt grönsaker och sånt istället för att ge det till en ko som skiter ut det och inte behagar bli fet tillräckligt fort.

Jag ska nog ta och seriöst bli vegeterian, vet inte varför jag inte åt mer vegetariskt när min syster bodde hemma, allt var mycket lättare då. Sofie, flytta hem så jag slipper laga maten själv! Fast, bo bara hemma när det är mat.

Jag borde kanske hålla mig till den animaliska ändå med tanke på mina små viktbekymmer. Var hos läkaren innan höstlovet och “råkade” väga mig, ingen rolig historia. Jag har gått ner 5 kilo på ganska exakt ett år. Det är 5 kilo åt helt fel håll. Jag väger nu hela 35 kilo. Ja, ni som är smarta vet att det inte är lagom. Jag fick god näringsdryck som jag ska dricka minst en om dagen, har konstigt nog lyckats hålla det ungefär. Ingen höjdare, men det går i alla fall.

Jag och Alex har bytt tallrik i matsalen, lite “Supersize VS Superskinny” över det hela. Jag äter typ två makaroner, och hon är i alla fall en normal portion. Vårat mål är väl att vi ska skifta en sådär 15 kilo, helst på en vecka. Dock går det inte riktigt ihop när det inte varit god mat och så… Men hallå! Det är tanken som räknas.

Idag är det fars dag. Tänk om man hade en far? Eller okej, rent biologiskt sätt så måste man ju ha en, och ja det har jag ju. Men en att kalla pappa, tänk om? Undra hur det är? Inget jag saknar, men jag vet ju faktiskt inte vad jag missar.

Låter som jag alltid tänker på hur det är att ha en pappa, men så är inte fallet. Är väldigt nöjd med hur min familj ser ut, varför vilja ha något man inte behöver? Fast skulle dock vara intressant att veta hur det är. Jag tycker om att ha testat saker, lättast att veta då.

För mig har dagen ägnats mycket här, framför datorn. Jag har varit kreativ, skrivit och målat. Ja, jag har målat, så skulle jag definiera det. Flera olika saker. Sen har jag suddat det. Det bästa som finns, måla och radera. Jag har faktiskt sparat två saker, av tjugo.

Texten däremot, den är sparad. Det blev en krönika, en svenska uppgift, om relationer. Tror faktiskt att jag blev nöjd med den. Tyvärr förblir den tillsvidare opublicerad, men den är inlämnad, och det är ju bra med tanke på att den skulle varit det för fyra dagar sedan. Känns som jag ligger efter med massor, men egentligen gör jag inte alls det. Det är bara en uppgift som är stor och går skitdåligt, fast den är jag inte ensam att ha kvar. Hoppas inte vår lärare klagar för mycket.

Detta är visst en obalanserat inlägg, men så kan det gå.

Gjorde en ganska okej comeback här på bloggen igår, vilket resulterade i 92 unika besökare, känns ganska bra. Lovar ett inlägg senare!

Hej, eller vad skriver man efter så lång tid? Fick lite skäll idag, eller nej, en anmärkning om att jag inte bloggar speciellt mycket, från en mer eller mindre okänd person för mig. Det var… konstigt, det kändes liksom skumt att någon vill läsa det jag skriver, det är ju ändå mest skit som ni vet. Samtidigt blev jag grymt taggad av dagen som helhet, så jag ska ge mig f*n på det nu med en gång. Har suttit i bilen i två timmar på vägen hem från Västerås och tänkt på det här inlägget. Jag börjar med en sammanfattning av veckan.

Måndag:

Tillbaka till skolan efter lovet, vilket på sätt och viss alltid är skönt, men ändå jobbigt.

Tisdag:

På engelskan spelar vi in film, inte vad som helst heller, min grupp gör en version av Jane Eyer, där ingen mindre än jag spelar just Jane Eyer. Det var sjukt kul, men fy vad svårt det är att tvätta bort smink! Dessutom klär jag i peruk om jag får säga det själv. I tisdagskväll tog jag mig till Linköping i snöovädret som rådde här och deltog i en demonstration till minne av kristallnatten, var rätt bra uppslutning med tanke på vädret. På vägen hem när jag skulle av tåget valde dock permobilen att “begå rituellt självmord” för att citera en ass. Lyckades knuffas av tåget och ner på en snöig perrong där jag stod i snöyran tills mamma kom och hämtade mig.

Onsdag:

Eftersom det låg drivor med snö utanför och permobilen inte gillar det stannade jag hemma från skolan och jobbade lite på distans. Pallrade mig dock in på kvällen för lite teckenspråk, det börjar faktiskt arta sig, jag kan lite.

Torsdag:

Jag hade lyckats med konststycket att trippelboka mig. Unga rörelsehindrade i Linköping, Sjukgymnast, Elevrådsmöte/Partimöte. Valde dock det senaste då det kändes roligast. Sjukgymnasten rycker direkt nu för tiden.

Fredag:

Ganska kort skoldag, men grymt rolig tycker jag. Gav mina klasskamrater en lektion i rullstolsbasket! I idrott och hälsa B så är det till stor del att hålla en lektion, vilket jag självklart nappar på. Så såg till att låna ett gäng rullstolar (basketstolar alltså) och sen körde vi ett stenhårt pass. Tror de som var med har rejäl träningsvärk idag, har inte frågat. Både jag och de tyckte i alla fall att det var sjukt kul, så jag skulle bedöma det som lyckat.

Lördag/Idag:

Oj, redan på idag? Gick fortare än jag hade tänkt… Hmm, onödigt. För att återgå till ämnet.
Tidigt i morse åkte vi till Västerås, hela familjen faktiskt, eller ja den som bor hemma. Vi deltog på en “muskeldag” eller vad man nu ska kalla det. Alltid lika kul och lärorikt att träffa folk som berättar sina historier. Därför är jag nu supertaggad på allt. Trots att det var en väldigt liten dag så tyckte jag att det var väldigt trevligt.

Jag har nu satt en påminnelse på mobilen om att blogga, det lär behövas. Jag funderade på när som blir bäst på dygnet, och som ni ser så är det ganska mycket för mig ibland, veckan som har varit var relativt lugn. Jag kom fram till att vid 21.00 är den tiden jag oftast är hemma och vaken vid, vi får se hur länge det håller.

Vi fick skriva kärleksbrev på svenska, fast mitt blev mer av en dikt.

Du är det enda jag kan se, det enda som jag fångar på min näthinna, du bränner fast likt bilden på plasma-tv. Du är ljudet som tjuter i öron efter en underbar konsert. Du är det enda min hjärna har bland de få grå där uppe. Du har störtat min kropps regering och styr den som du vill. Makten är i dina händer och jag faller likt dominobrickor vid dina fötter.

På fotolektionen i torsdags så hade vi genomgång på mörkerfotografering, eller kvällsfotografering, så igår/inatt var jag tvungen att testa lite. Blev mest lite lek och inte så seriöst, men tror verkligen det kan vara grymt kul att hålla på med.

Nästan första försöket, tyckte det var rätt okej målat. Alltså, detta är inte gjort i photoshop eller något sånt, utan jag hade en ficklampa, för er som inte vet hur det fungerar.

Ett försök att skriva mitt namn, otroligt svårt att skriva i luften spegelvänt… Tycker dock att det går att tyda hyfsat att det är mitt namn.

Och ja, ett smickrande självporträtt på slutet… Till och med jag själv tycker det  är skrämmande.

Gjorde just den fantastiska upptäckten att jag har något vettigt att skylla på när det kommer fram att jag inte gjort läxor idag heller. Känns toppen, jag hade helt glömt bort det. Förra veckan började jag och mamma en kvällskurs i teckenspråk, det är ju askul. Det är i alla fall en asbra ursäkt att inte göra övriga läxor.

Jag måste göra matten dock, fast inte än, utan imorgon, eller på fredag. På fredag ska jag nog ändå inte till skolan, vi har bara idrott och det mitt ute i ingenstans så känns inte allt för värt att åka dit. Tror min snälla lärare förstår… Annars skitsamma, är ju som sagt bara idrott.

Idag har jag faktiskt varit riktigt flitig på mattelektionen, matte är faktiskt ganska kul när man är ensam i hela klassen med att fattat. Nej, okej, ensam var väl överdrift, och fattat också. Jag  tror jag vet vad jag gör och större delen av klassen verkar inte veta riktigt.

Nu ska jag ägna några minuter åt absolut ingenting vettigt. Vi hörs ses och allt sånt inom snar framtid (hoppas jag…).

Okej, först får jag väl erkänna en sak. Vädret både igår och idag är rätt skönt, det är friskt. Dock fruktansvärt kallt än. Jag råkar tyvärr veta att det bara bli värre, det känns inte helt okej.

Jag sitter i skolan nu och ska försöka göra något vettigt, vilket jag uppenbart inte gör efter som jag bloggar istället, fast det är lite vettigt också. Vi fick en trevlig powerpoint på 150 bilder att läsa igenom (ja, det är rätt mycket text). Jag har kommit halvvägs och ungefär halva lektionen har gått, trots att jag faktiskt bara twittrat en gång under lektionstid, och bloggar först nu. Sen ska vi försöka sammanfatta hela powerpointen i en snygg broschyr, jag tycker det borde vara lärarens uppgift? Vi ska liksom bara lära oss utan jobb, tänk vad skönt det skulle vara.

Egentligen borde jag göra läxor idag. Ska jag? Självklart inte. Ikväll är det ishockey som gäller! LHC möter Djurgården hemma, det vill säga jag bli borta supporter, fast det mer eller mindre är hemmaplan för mig. Segern är ju självklart Djurgårdens. Trots att jag är säker på det så ska det bli grymt kul att se matchen, det är väl en positivt sak med vintern.

Av någon anledning tyckte Alex (ni vet min lilla klasskamrat som är sådär lagom jobbig) att jag skulle länka henne här, men det tänker jag inte, orkar inte leta upp själva länken (nej, jag kan inte adressen i huvudet). Är någon intresserad så lär ni säkert se det i en kommentar till det här inlägget av Alex själv.

Nu börjar vi lektionen igen, eller för någon minut sedan faktiskt. Och läraren kommer, hörs.

Jag borde inte, men jag kommer nu ändå att skriva.

Jag hatar Sverige. Varför? Därför att det är så sjukt j*vla kallt! Det är inte allt, det ska dessutom komma snö i helgen. Fatta snö!? Nu?! Snön smälte ju nyss. Hemskt, kan lika gärna flytta till nordpolen eller nått, nej förresten, det är varmare där.

Nej, jag är inte alls negativ. Det är ju så jobbigt att klä på mig, hur ska det gå? Jag höll på att missa bussen idag, när jag inte har mer än en tjocktröja på mig, hur ska jag då lyckas när jag måste ha jacka, mössa, vantar, ja helst ett tält med inbyggd värme?

Kan inte någon med mycket pengar betala för att flytta hela Sverige närmare ekvatorn? Trots att det är rasister och borgare som styr så trivs jag ganska bra i Sverige än så länge, så jag vill inte lämna det för alltid, för ett halv år eller så går väl, men är så dyrt och blir rätt mycket att ta igen som man missar, fast kanske är värt det?

Känns som jag har många frågor och inga svar i detta inlägg.

Vintern är negativ, inte mitt fel.