Gårdagen tillbringade jag på en utfrågning av kandidaterna till partiledare för Vänsterpartiet. Det var jättekul och intressant. Dessutom lokalpolitiskt kändistätt, alltid lika trevligt att träffa makthavare. De är faktiskt ganska mänskliga oftast. Fast nu var det utfrågningen i sig jag skulle analysera och inte kändistätheten.

Utfrågningen pågick nästan 3 timmar. Första timmen frågade Anne-Li Lehnberg, journalist från tidningen Flamman, många stora frågor om EU, Libyen och lite inrikesfrågor. Sedan tog NTs ledarskribent Hans Stigsson Michajlov över. NT är en Moderat tidning, för er som inte vet, alltså blev det genast lite mer fart i diskussionen här. Jag lyckades dock inte höra mycket av frågorna som ställdes då han mick inte fungerade så bra. Han gav kandidaterna en hel rad med chanser att riva av applåder med korkade frågor. Under hela tiden nämnde de aldrig det jag väntade på, de nämnde inte en enda gång personer med funktionsnedsättningar eller ens snuddade vid funktionshinderpolitik.

Sist kom frågestunden, som tyvärr blev alldeles för kort då väldigt få hann ställa önskade frågor. Själv lyckades jag få ihop tre, fyra stycken inom funktionshinderpolitik och några för Ung Vänster. Dock fick jag inte ställa dem inför publik.

Frågorna (citerat hur jag skrev ner dem, inte hundra formulerat där):

“Ni pratar full sysselsättning, hur ska ni göra för att inkludera personer med funktionsnedsättningar på arbetsmarknaden , och likväl samhället i stort?”

“Hur ser ni på att personlig assistans för personer med funktionsnedsättningar börjar återgå till en allt med instutionsliknande situation?”

“Hur ska kraven på ett samhälle tillgängligt för alla förverkligas?”

Frågorna ovan ska jag tacka Maria Johansson, ordförande DHR, för att hon dels formulerade och för att hon fick igång min tankeverksamhet. Jag valde dock att ställa en annan fråga till Rossana Dinamarca och Ulla Andersson som jag fick chansen att prata med efteråt.

“Vänsterpartiet säger sig företräda kvinnor, personer med olika etniska bakgrunder och så vidare. Ni har dock inte nämnt gruppen personer mer funktionsnedsättningar idag. Hur tycker ni personer med funktionsnedsättningar ska inkluderas i partiet, på arbetsmarknaden, i skolan och samhället?”

Tyvärr var det inga klockrena svar från någon, och Rossanna lyckades jag till och med rätta i hur skolpolitiken sett ut historiskt för personer med funktionsnedsättningar. Hon har då jobbat med skolfrågor väldigt mycket i riksdagen. Väldigt synd. Jag hoppas dock att de tar med sig vad jag sa om någon av dem blir partiledare. Jonas Sjöstedt och Hans Linde hoppas jag att jag får chansen i framtiden att gå på.

Jag ändrade dock min personliga åsikt igår om vem som bör ta över som partiledare. Har varit såld på Hans Linde, och tror fortfarande han skulle göra det suveränt. Rossanna Dinamarca lyckades dock övertyga mig också, särskilt när hon pratade om feminism och specifikt internfeminism i partiet. Så om någon har makten att rösta på kongressen i vår vet ni vilka ni ska välja.

Jag är ett fan av Magnus Betnér. Kom igen, han snackar politik på ett ärligt sätt, kan det bli bättre? I lördags kom ingen mindre än Betnér själv till Norrköping på sin turne Betnér IV. Jag och min bror bestämde oss ganska snabbt för att gå, han åker till Italien i fyra veckor på torsdag så kul att göra något liksom.

Jag vet inte hur ni brukar göra, men jag vill gärna sitta i sällskap med de jag går, särskilt på standup, det blir liksom lite mer känsla när man kan kommentera vad som sägs att sedan asgarva åt det en stund. Så när mamma (ja, de har ju bara telefontid när folk går i skolan) bokade biljetter åt oss så sa hon uttryckligen att vi ville ha platser bredvid varandra. Självklart (typ så) sa de på Ticnet. Min bror fick plats 79 på rad 3, vid samma ingång som rullstolsplatsen där jag höll till.

Nu är det bara den lilla detaljen att plats 79 rad 3 ligger ca 5 trappsteg ner, och rullstolsplatsen är bredvid rad 9. Jag kanske är känslig, men det kändes inte riktigt som det var bredvid varandra.

Till min glädje ägnade Betnér minuterna innan han klev upp på scen att svara mig på Twitter. Inte för att det hjälpte mig avsevärt. Däremot ska jag nu skriva ett mejl till Louis DeGeer. Jag är trött på att den generella synen är att man inte har några vänner bara för att man har någon funktionsnedsättning.

I lördags hade jag den stora äran att bli vald till inget mindre än förbundsordförande för förbundet Unga Rörelsehindrade. Helt ärligt så funderar jag på vad det är jag gett mig in på. Vart ska detta sluta liksom? Jag är smått livrädd. Tror inte jag riktigt greppat det hela ännu. Men det är en utmaning, så ser jag på det, eller försöker jag intala mig att jag ser på det.

Jag sitter i skolan just nu. Höll på att frysa ihjäl på vägen hit så unnade mig en kopp kaffe, eller ja, fick ass att åka ner till Cafeterian och köpa en kaffe. Idag är det tydligen väldigt nära vinter. Fruktansvärt kallt, och gissa? Tåget var självklart försenat med mellan 15 och 20 minuter. Så lyckades komma försent till skolan (vilket visserligen inte är så ovanligt).

På tal om skolan… den har jag egentligen varken mycket lust eller tid till. Just nu känns skolan fruktansvärt seg. Som tur är så går vi ut på praktik nästa vecka. Jag har lyckan att få ha min praktik på Voddler. Något jag tror kan bli grymt! En utmaning med ett asbra ämne, menar vem vill inte ägna dagarna åt att film?

För att återgå till skolan så går det verkligen skitdåligt i några ämnen just nu. Jag har gett upp för stunden och tänker att jag löser det under praktiken, det handlar om distanskurserna. Ett misstag att läsa dem känner jag, men som tur är så är de snart slut. Jag får helt enkelt göra en kraftsamling och slänga ihop allt och lämna in, något sent kanske, men jag lovar mig själv här och  nu att få det gjort i alla fall. Kursen som faktiskt är skolan tror jag går hyfsat, avslutar två stycken denna vecka varav ena får jag förmodligen VG i. Den andra kursen är bara helt störd så är förvånad om någon ens kan få ett betyg i den.

Tror det finns nackdelar med att jag skaffade ett konto på det där onödiga sociala mediet. Har nästa glömt bort att jag har en blogg, öser ur mig allt ännu mer där. Illa av mig alltså.

Fast kan bero lite på att jag inte har tid heller. Det är som vanligt fullt upp med, allt. Försöker dessutom göra lite skolarbete ibland, kanske lite för lite tyvärr. Det är ju så mycket annat som är mycket roligare och som jag faktiskt tror själv är mer lärorikt. Har som vanligt många bollar i luften alltså.

Idag är det söndag. Jag har nog lite skolarbete att göra kvar men istället ska jag iväg och fira min kära vän Anna. Jag och Alex har varit snälla och köpt födelsedagspresent till henne. Hoppas hon blir glad, tror det kommer passa henne väl. I övrigt ska vi gå och äta, vi och några läskiga personer Anna känner. Jag är lite nervös… Måste behärska mig och inte säga ett ord om politik, kommer bara bli osams med en, som inte riktigt tycker som mig, annars. Borde nog klara det.

Just nu är allt som händer “innan praktiken”. Om två veckor kommer jag gå ut på 8 veckor praktik, min kommer nog bli asbra. Ska göra den på Voddler. Nu tänker ni säkert “Jaså, finns de i Norrköping?”, nej de gör de inte. Jag ska ha på distans så att säga. Kommer tillbringa tiden framför datorn till stor del. Har dock börjat inse att jag kommer bli totalt osocial. Min bror åker iväg på praktik i Italien typ samtidigt. Så kommer vara jag och mamma här hemma. Mamma jobbar ju på dagarna och är ungefär lika upptagen som jag med annat. Alltså, kommer jag sitta ensam hemma i 8 veckor. Skönt först, men kommer nog få typ panikångest efter 2 veckor. Tur att jag gör massor utav annat också.

Blir säkert skitbra!