Imorgon kommer jag att delta i Pride-paraden. Att jag åker enda till Stockholm för att hänga med bögar är inte för att jag är homosexuell, nej, min sexuellaläggning är rätt odefinerad eftersom jag anser mig inte kunna välja innan jag testat alternativen. Jag deltar i paraden dels för att det är grymt kul, och mängder med trevligt folk, men även för att jag tror mänskliga rättigheter och människors jämlikhet oavsett.

För nej, Sverige är inte jämlikt någonstans. Vi må kanske ligga  bland de främsta i världen men än har vi en lång väg att gå. För mig kvittar det om du är bög, islamist eller helt jävla CP, du är en människa för mig. Jag anser till och med att Anders Behring Breivik är en människa, kanske inte mänsklig med än människa.

Vi har alla människor fötts till denna värld och har alla rätten att leva här. Därför åker jag till Pride.

Dock finns det brister, även i Pride. Pride har lyckats att göra homosexualitet nästan helt accepterat, de har makten att kräva makthavarna att ändra lagstiftning, att göra den mänsklig. Pride står för öppenhet i år. Det är här det brister. DHR och förbundet Unga Rörelsehindrade har valt att bojkotta Pride Kungsan på grund av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar.

Att den rörelse som är störst bland minoriteterna i samhället väljer att stänga ute andra minoriteter, (Ja, till och med stänga ute många av de egna då det inte alls är ovanligt att någon har funktionsnedsättning och är homo-, bi eller transsexuell) av i princip ren lathet. DHR och Unga Rörelsehindrade erbjöd sig tidigt att vara delaktiga i planering för att göra Pride öppet för alla.

Vi med en funktionsnedsättning ligger tyvärr långt efter HBT-rörelsen, och uppenbart kan vi inte räkna med stöd därifrån. Jag fick förslaget på twitter att blogga om varför vi inte har lyckats lika bra. Det är en bra fråga, och fruktansvärt svårt att sätta fingret på.

Jag kan nog svara på det lite. Väldigt länge och än idag har personer med funktionsnedsättningar sällan gått i vanliga skolor, det är i skolan grunden för framtiden läggs. Sorterar man bort individer redan på detta stadie sorteras de bort för all framtid.

Att en person har en sexuellläggning utanför normen upptäcks inte av omgivningen omedelbart, du kan inte säga om en 7 åring är bög, däremot kan du säga om en 7 åring har en CP-skada, är blind eller inte kan gå. Personen får fysiska och psykiska begränsningar att delta i skolgången på samma villkor just för att skolan inte är anpassad för detta.

Att redan i detta stadie sorteras bort har försvagat möjligheterna för oss med funktionsnedsättning att driva vår kamp att behandlas som jämlika människor. Att vi sedan blir drabbade av en sjukvård som inte kan erbjuda den extra hjälp vi behöver, att hjälpmedel inte får fylla våra behov och att ständigt undra om jag har kvar min rätt att få assistans nästa år gör att vi  inte kan växa oss starka och slå tillbaka. Vi kan inte uppfylla våra mänskliga behov själva, och gör vi uppror kan det tas ifrån oss.

Jag själv anar dock en framtida funktionshinderrörelse som är kampvillig, som har tröttnat på att stängas ute och som kräver rätten att få leva jämlika liv!

Pride har vunnit många steg, men det är dags att även ni ser er om vilka grupper ni kan hjälpa, att ni lär er att vi tillsammans kan göra människor jämlika!