Nu har två veckor gått. Två veckor av mitt allra sista riktiga sommarlov. Jag kan inte riktigt fatta att det är sista gången jag har sommarlov. Sista gången jag egentligen inte har några krav, och inga direkta behov. Jag behöver liksom inte bry mig nämnvärt för att överleva. Konstig känsla när jag tänker på det. På meningslösheten med att ägna 9 veckor åt absolut ingenting.

Jag klarade mig utan sommarjobb i år, eller hade oturen att inte få något. Det känns lite olika, ibland fantastiskt skönt, ibland segt. Dagarna har hittills bestått av:

1. Gå upp vid typ 10-11.
2. Äta frukost
3. Lyssna på Sommar i P1 och dricka kaffe
4. Äta lunch, middag, fika, något
5. Fundera på vad jag ska göra imorgon

Sedan börjar det om. Ja, det ser ju roande ut eller vad tycks? Jag börjar faktiskt tröttna på det, visst Sommar i P1 är ett grymt bra program och kaffe är ju faktiskt ganska gott det också. Men jag vill göra något, åka någonstans. Låter sjukt att säga, för det sista jag gjorde innan sommarlovet var i princip ett varv Sverige runt, jag var i Sandviken, Stockholm, Göteborg och så vidare på mindre än 2 veckor. Fast det är nog vad jag gillar allra mest, att sitta på ett tåg och vara på väg någonstans, vart som. Åka tåg måste vara det bästa som finns. Dessvärre är tåg dyrt, och med brist på sommarjobb leder ju det till brist på pengar, logiskt nog.

Nu låter det som om jag inte ska göra något alls i sommar, och det är bara delvis sant. Jag ska åka på Pride med Alex, förhoppningsvis stanna där två dagar och supa skallen av oss, eller kanske inte, men ja. Dessvärre suger vandrarhem i Stockholm, så vi har vissa problem att hitta sovplats (här anmäler sig alla frivilliga att låna ut soffa). Har hittat ett enda vandrarhem som är tillgängligt på riktigt, dessvärre skyltar de bara med att de har ett dubbelrum som är tillgängligt. Det kostar 850 kronor typ, på vandrarhemmet finns dessutom sovsalar á 7 bäddar, passar mig utmärk och där hamnar priser på ca 225 kronor per person. Ni ser ju skillnaden. Nu har de inte behagat svara på mitt mejl ang. möjligheten att ta sig in i sovsalen när man sitter i rullstol.

Så ja, än så länge ser parkbänk ut som bästa alternativet, jag tror dock att jag behöver ladda min stol under natten (dåligt med uttag vid parkbänkar…) och Alex hävdar bestämt att hon inte vill sova på en bänk om vi ska gå ut på kvällen. Vi må inte ha höga krav, men vi har visst några, och jag har det största; jag vill kunna komma in om jag ska betala för det.

Förresten, fick ett sug häromdagen att videoblogga, sysselsatte mig i två timmar med att få kameran att fungera och sen med att få mikrofonen att fungera. Slutade med att jag hade lyckats få bort drivrutiner för ljudkortet och således inte hade något ljud alls. Mikrofonen fungerar fortfarande inte på denna dator. Videobloggslusten dog ungefär lika plötsligt som den uppkom.