När jag för hundrade gången väntade på tåget idag började jag tillsammans med ass att räkna lite.

Om vi i Sverige skulle ha en diskrimineringslagstiftning som klassade otillgänglighet som diskriminering skulle jag ha tjänat en och annan krona. Vi räknade på att om man som diskriminerad får mellan 100 000 och 200 000 i skadestånd, så skulle jag ligga på väldigt många miljoner, på 2 år. Jag är alltså 17 år, varit ständigt rullstolsburen i 8, och skulle landa någonstans omkring miljarden, på otillgänglig kollektivtrafik.

Ska vi sen räkna in större delen av min grundskoletid, då jag mer eller mindre inte kom in i skolan, skulle vi kunna dubbla den summan. Sen ska vi förstås räkna in skolan idag, där jag inte kommer in utan nyckel, i mina ögon diskriminering, det börjar väl bli några miljoner nu.

Kan fortsätta mer, men jag antar att ni börjat se ett mönster. Vi räknade med att en vuxen människa behöver ungefär sexmiljoner för att överleva till pensionsålder. Jag skulle med andra ord kunna leva väldigt väldigt länge, utan att jobba en dag. Tänk om vi ändå hade fungerande diskrimineringslagstiftning i Sverige?