Läste just om nioåriga Christina-Taylor som igår sköts ihjäl under ett politiskt torgmöte i USA. Hon åkte dit för att träffa sin idol, kongressledamoten Gabrielle Gifford. Efter mötet rusade en beväpnad man fram och sköt Gabrielle först i huvudet för att sedan skjuta vilt om kring sig och träffa bland annat Christhina-Taylor. Christhina-Taylor är dessutom född den 11 september 2001 och har enligt föräldrarna alltid intresserats för politik och nyligen blivit elevrådsrepresentant. Se källa.

Jag kan bara tänka på när jag var nio år, det var första gången jag deltog i en politisk sammankomst. Jag och några ungefär jämngamla med mig träffade ett helt gäng lokala politiker för att prata tillgänglighet. Inte för att det hjälpte, och än idag kämpar jag för samma sak i princip.

Jag kan inte föreställa mig att bli nedskjuten för att jag uttrycker min åsikt, det är en värld utom min. Idag tänkte jag på hela händelsen, och insåg att en sådan sak skulle aldrig kunna hända i Sverige, i alla fall inte utifrån hur dagens Sverige ser ut. Det är USA, i USA är inget omöjligt. Vapen finns överallt. Skulle jag ha vapen på mig för jämnan skulle jag mycket väl kunna få infallet att göra en sådan sak. Nu har inte jag vapen på mig, aldrig någonsin, och jag hinner därför tänka en gång extra innan jag faktiskt gör något. När jag tänker en gång extra inser jag ganska snart hur sjukt det vore.

Jag har vid ett flertal tillfällen sagt att jag vill bli amerikansk president, jag vet att jag inte kan för jag är inte amerikansk medborgare, men jag ville. Tills igår, jag vill inte det längre. Det är inte rättvist att bli mordhotad, och verkligen behöva vara rädd för att du uttrycker din åsikt. I Sverige kan du mycket väl bli mordhotad, men nästan alla hot är just det, hot. Här kan du gå ut på gatan och propagera med din åsikt utan att en idiot ska komma och skjuta dig.

Jag förstår precis varför Christina-Taylor var där, och jag tycker ärligt synd om henne som tyvärr inte fick fortsätta sitt engagemang.