Jag skulle låtsas som om det inte hänt, orka bli av med lyxen i att inte kunna gå?

För er som inte känner mig väl så har jag faktiskt gått en gång i tiden, kommer mycket väl ihåg det. Jag slutade gå när jag var 9 år, ganska sent då de flesta med SMA aldrig går. Jag hade den oturen att få testa det och bli av med  det, för det är inte kul när man är 9 att helt plötsligt inte kunna gå som alla andra. För mig kom det faktiskt ganska plötsligt, kan nästan säga datum när jag konkret slutade gå. Vi var på läger med skolan i början av tredje klass, tror jag under andra dagen gick alldeles för mycket mot vad jag orkade. Det resulterade i att jag ramlade och stukade foten, som så många gånger förr. Skillnaden var att detta var sista gången.

Skulle jag dock återfå hela kroppens normala muskulatur skulle jag nog först klättra i ett träd, en riktigt hög ek.