Vart är detta land på väg? Jag kom alldeles nyss fram till slutsatsen att det skulle löna sig för mig att åka ut för en trappa igen. Skulle jag göra det jag gjorde i Tyskland för ungefär ett och ett halvt år sedan så skulle mitt liv kunna bli avsevärt bättre. Ja, det är sant. Jag skulle kunna få en ny stol och jag skulle bli tillräckligt handikappad för att få mer assistans. För enligt reglerna som finns nu i Sverige är inte min permobil tillräckligt sliten och jag är inte tillräckligt handikappad.

Min stol är 7-8 år gammal, den har blivit ihopskruvad så många gånger om att de byggt en ny och mer där till, ändå är den inte tillräckligt sliten för att jag ska få en ny utan krångel. Problemet är att den rullar, nästan inte men än så länge rullar den.

Jag kan inte få assistans så mycket jag egentligen skulle behöva för jag är inte tillräckligt handikappad. Vissa dagar orkar jag knappt klia mig själv på näsan, men tyvärr finns dagarna då jag orkar mycket mer. Så länge jag kan andas själv behöver jag inte mer assistans.

Hela mitt liv finns skrivna på offentliga handlingar, ändå får jag inte den hjälp som skulle vara vad jag behöver. Skulle jag få vad jag behöver skulle jag tusen gånger om kunna betala in de skattepengar jag kostar, jag lovar. Det jag behöver är ett lån av samhället för att komma dit. Jag kanske kostar mer just nu än vad en vanligt sjuttonåring gör, men jag lovar att jag kan och jag har viljan att jobba, tjäna pengar och betala skatt!

Det finns en anledning att jag är socialist, jag tror inte att människor vill utnyttja andra, jag är väldigt säker på att de som ber om hjälp de behöver hjälpen!