Jag har inte bloggat på evigheter. Det vet ni redan så nog om det.
Jag sitter i skolan och har svenska, vi skriver noveller, vilket faktiskt är rätt okej tycker jag. Dock gillar jag inte att någon ska läsa den innan jag är klar, våran lärare vill alltså läsa dem för se hur  långt vi kommit, eller ja brukar vilja. För att veta att vi kommit igång och så. Men att någon ser något som jag bara är halvfärdig med är jättejobbigt! Jag är konstig men så är det. Därför har jag inte skrivit något förs idag. På sett och vis medvetet. Men idag har jag skrivit kanske halva novellen eller så och faktiskt tror jag att jag kan bli nöjd.

Och för att bjuda på lite så bjuder jag på mitt försök på en övning i miljöbeskrivning, för den är ju klar och den vågar jag visa. Kanske inte jättebra. Jag valde i alla fall att beskriva situationen när jag väntar på bussen på morgonen. Så varsågoda här kommer det!

“Busshållplatsen står helt öde som alltid dessa tidiga mornar. Solen är på väg upp bakom backkrönet och värmer snart upp gatan. Inför vyn över lilla byn står jag där i min ensamhet och väntar, det enda liv som syns är röken som väller upp ur skorstenarna på fabriken långt borta i horisonten. Den lätta dimman över hustaken försvinner vartefter solens strålar träffar den. Fåglarna kvittrar lätt som de bara gör tidigt på morgonen. En ensam bil svänger runt hörnet och kör förbi med låg hastighet och bryter för stunden tystnade, den lämnar en lätt doft av bensin efter sig.”