Söndagar är en rätt tråkig dag. För mig är det, fast ändå är det en rätt så skön dag. Jag brukar inte göra ett skit på söndagar, men det är ju skönt att inte göra ett skit ibland också. Bara tillbringa hela dagen med att stirra in i väggen (tittar man tillräckligt länge ser man saker). Det är i alla fall vad jag brukar ägna min söndagar åt, känslan är rätt härlig. Låter som mitt liv är helt dött, vilket det är… på söndagar, inte annars. På söndagar är bara helt okej, så det så.
Just det, idag är det visst alla hjärtans dag också. Och? Ser det ut som jag bryr mig? Nej, tänkte väl. Världens mest patetiska dag! Varför kan man inte tala om att man tycker om folk bara när som helst, tror alla blir gladare av helt spontana saker än att man på en särskild dag måste säga hur mycket man tycker om någon. Jag förstår mig inte på sådana här dagar alls faktiskt. Vart finns ursprunget till denna dag? Måste kolla Wikipedia…
“I Sverige har firandet av S:t Valentin och Alla hjärtans dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, då det lanserades av kommersiella skäl och genom amerikanskkulturell påverkan. NK-varuhuset försökte lansera seden, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset. Under 1990-talet tog dock firandet fart (kanske som en följd av uppmärksamheten i skolorna) och har funnit sin plats som Alla Hjärtans dag i den svenska högtidskalendern.”

