Jag vill har inspiration. Inspiration till ett bra, intressant och fängslande inlägg här. Ja, jag har ju trots allt lyckats med några sådana.  Men just nu känns det helt tomt, dag efter dag har jag suttit här utan att egentligen ha den blekaste aning om vart jag vill komma med det jag skriver då. Förut har det bara flutit fram genom fingrarna men nu är det som stopp någonstans på vägen. Tror jag läser för mycket andra bloggar, där de som skriver faktiskt kan skriva. Ganska ofta känner jag det, att jag är riktigt kass på att skriva, verkligen värdelös rent ut sagt. Ibland, inte jämt, det händer att jag får till de där exemplariska inläggen, de som folk faktisk orkar läsa, har en anledning att läsa. Men sen jag började gymnasiet i höstas har det blivit mer och mer vad som händer om dagarna, än vad mina tankar om det som händer är. Oftast berättar jag bara vad jag gör, i en lagom tråkig text. Jag själv tycker faktiskt de är rätt så tråkiga när det inte står något intressant. En gång i tiden, var min blogg fascinerande, intressant, fängslande och allt det som det ska vara, eller det kanske var i mitt huvud den var det. Men den var trots allt det för mig, och jag fick respons för det jag skrev, nu är det oftast tråkiga hålla med kommentarer eller kommentarer från mina klasskamrater. Visst, det är kul att få kommentarer från er med, men ännu roligare när man får från någon vem som helst som bara råkat hitta hit.  Jag har dessutom tröttnat på mitt bloggutseende. Jag vill verkligen byta design, men det är 1000 gånger enklare att hitta på en fungerande design till någon annans blogg. När jag sitter med min egna då har jag åter ingen inspiration. Helt tomt, det liksom ekar innanför pannbenet då.

Fast om jag ska se det lite positivare så har jag presterat, och presterar en hel del saker med bloggen. Tack vare bloggen så ska jag upp till Stockholm första december, enbart för att prata om just bloggen och internet, varför jag bloggar, eller i alla fall varför jag en gång började. Enbart tack vare att jag bloggar har jag fått den förfrågan, och jag vill mer en gärna göra det. Det kommer bli lärorikt för mig, och jag hoppas jag kommer lära en och annan något också. Jag ska ge vuxna chansen att se internet i barn och ungdomars ögon, verkligen få veta vad som händer på internet. Det är ju trots allt fruktansvärt mycket vuxna sällan vet om som händer i cyberrymden. Ett ämne jag tycker är faschinerande, lockande och inte minst viktigt. Jag har även fått bekräftelse på att jag kan webbdesign hyfsat, ja alltså många kan garanterat mycket bättre än mig, men ändå, jag kan. Jag har blivit ombedd att designa andras bloggar, det betyder oerhört mycket, jag har till och med fått dem att bli nöjd, hoppas jag de verkligen menar. Men något som betyder mycket för mig är att jag har riktigt bra betyg och om inte annat möjligheter att få ännu bättre i just ämnet webbdesign, detta trots att jag typ slappat mig genom lektionerna. Jag kan inte påstå att jag ansträngt mig där, skulle jag göra det skulle jag säkert ha ännu högre. Jag vet faktiskt hur man gör, men har inte tålamod till att bara göra något som sedan bara kollas av läraren.

Egentligen är jag jättenöjd över vad jag kan, vad jag presterat och presterar. Fast just nu känns det hopplöst, jättetråkigt och frustrerande att inte skriva något vettigt. Jag sitter oftast hela kvällarna vid datorn, och väldigt ofta under den tiden går jag in här, för att skriva, sen sitter jag och bara funderar på vad, tillslut ger jag upp och gör något annat, som egentligen inte  är något, utan sitter mest och läser aftonbladet upp och ner flera gånger. Skulle jag skriva all den tid jag sitter vid datorn skulle jag garanterat prestera en roman i veckan, minst. Jag sitter nog för mycket vid datorn, fast jag gör det mesta på datorn, allt sen skolan började så har jag liksom allt på datorn, läxor och fritiden, ja, de sakerna hör nästan ihop, mina läxor brukar bestå i exakt vad jag gör på fritiden med, dvs sitta vid datorn.