Är det bara jag som älskar bakverks egna dagar?? Okej, kan ses som väldigt meningslösa. Men det är ju helt klart en bra anledning för att äta saker.
Om ni kommer på misstaget med bilden så är ni allt bra. Mamma var i alla fall snäll och bakade bullar, och goda var de.
I onsdags berättade jag att jag hade varit på sjukhuset. Där doktorn snacka om min bentäthet, då tog han upp en eventuell behandling för att minska benskörheten, jag är då ganska benskör. Denne behandling skulle gå ut på att jag en gång i månaden under ett par månader, skulle tillbringa en hel dag på sjukhuset. Detta har fått mig att fundera en hel del.
Ända sen skolan började den 18 augusti (tror jag) så har jag känt mig precis som alla andra, min klass är otrolig. Men när jag fick tanken på denna “behandling” slog det mig att jag är inte som alla andra, visst det har slagit mig förut. Men det blir typ dubbel liv över det hela, i skolan är jag jag, jag är precis som alla andra. Men utanför skolan är jag “sjuk”, eller egentligen inte men den känslan fick jag, de i skolan har inte så stor koll på vad min sjukdom innebär eller någonting, för dem har jag antar jag varit typ som alla andra, okej kanske inte första dagarna i skolan, men sen. Tror inte någon tänker på att jag sitter i rullstol, de kommer bara på ibland att hissen går att utnyttja osv, bara fördelar egentligen. Men utanför skolan är det inte bara fördelar, sjukhusbesök mm. Men just detta besked i onsdags fick mig att fundera över hela grejen. Just det att jag inte känner mig det minsta sjuk, jag har nog aldrig mått bättre.
Just citatet ”Jag har en sjukdom, men jag är inte sjuk” passar in väldigt bra på mig just nu. Det är en titel på en väldigt intressant bok.
Ja asså, jag vet inte vart jag vill komma med inlägget men skrev mest av mig lite.
Fy f**n för att bo i Sverige så här års! Hur kan man komma på tanken att ens bosätta sig här från början tro? Visst på sommaren är det perfekt, och på vintern tycker jag det är helt okej. Men imorse var det inte kul. När jag åkte hemifrån var det kolsvart ute, det ösregnade och var svinkallt!! Satt dyngsur på tåget in till stan, ändå körde jag allt som gick från bussen in under tak, där några snäll tanter lätt mig få plats, och sedan full fart in i tåget. Men ja, det hjälpte ju så klart inte. Men men, det är ju trots allt jag själv som envisas med att åka buss istället för färdtjänst, och buss är f*n så mycket bättre. (usch vad ovårdat språk jag har idag)
Annars i skolan var det först matteprov, som var såååå svårt, inte. Vi fick 1,5 timme på oss att skriva provet, jag och många till var klara på en halvtimme. Ändå skrev jag på allt och så.
På eftermiddagen hade vi mediekunskap, eller vi såg en “teater” under ca 1 timme där. Rätt kul, var en monolog så var en gubbe som stod och snacka. Okej, det lät ju inte så kul. Men han spelade ju en roll så var lite mer än att bara snacka, och var riktigt bra egentligen. Fast märktes att det inte var många som förstod budskapet i det hela.
Efter skolan gick jag på stan med Jossan, hon som fick heta anonym i tidigare inlägg. Jag hämta filmfestivalkort, så får se om det blir att kolla några filmer, men det blir det nog. Och eftersom det var pyttipanna till lunch i skolan, vilket jag inte äter, så åt jag en ostburgare (alias cheeseburgare). Var ju tvungen att äta något! Var verkligen riktigt skönt att kunna kolla på kläder och saker och veta att jag faktiskt har pengar nu (studiebidraget kom igår). Sen att jag inte köpte något spelar ingen roll.
Just det på stan mötte vi en kändis, eller jag inte super kändis, men en bloggkändis. Då menar jag inte någon blondinbloggerska utan Marcus Birro, han har ju i alla fall lite mer innanför pannbenet. Och jag är imponerad över mig själv som faktiskt kände igen honom, han var ute och vandra på stan med barnvagn, och antar att det var barnets mamma som också var med. Aja nog om skvallret.
Nu tänker jag sluta här, jag hade faktiskt tänkt att ladda upp en bild, men har inte fotat nått kul och har inte så mycket gamla på datorn.
