Jag har sedan igår funderat en hel del över assistans, mamma hade ett samtal med våran jurist på assistansbolaget. Och ja, var kanske inte så roande ämne det handlade om.  Men jag har funderat lite på det.

Assistans underlättar något enormt i livet, och det är ju därför det finns. Det gör ju för mig att jag kan leva det “aktiva” liv jag gör. Jag ligger ju liksom inte hemma hela dagarna och stirrar i taket. Jag går i skolan, jag träffar kompisar och gör en massa annat allt som oftast. Detta kan jag ju göra bara för att jag har assistenter, utan assistenter skulle jag enbart ligga hemma i sängen och inte kunna göra ett skit. Skulle vara som en sköldpadda på rygg ungefär, fast de kan alltid hoppas på en våg som sköljer över dem så de inte behöver stinka. Jag skulle få ligga där.

Men i Sverige har vi då X antal lagar, försäkringskassa och kommun som ska hindra oss med behov av assistans från att få tillräckligt. Detta för att några griniga gubbar i slips och kavaj inte fick ha samarbetsövningar när de gick i skolan (Majoriteten är gubbar, och alla är griniga). För problemet ligger i att de inte kan prata med varandra. Ett tips till alla där ute, skaffa aldrig behov av assistans, eller om ni gör det satsa på att bli helt borta i skallen på en gång så ni slipper vara medvetna!