“Hur går de? Spotta inte ut de! Tänk på barnen i Afrika som måste gå flera mil för smutsigt vatten!”
Jag beklagade mig hos Alex om att jag skulle dela 90cm säng med en redan sovade Lotta, hennes svar:
“Ha ha ha! Stackars dig V! Det är nu du ska tänka på barnen i afrika. De har nog inte ens ett golv att sova på. Ha ha. Usch, dumt att skratta åt men jag junde jävla inte låte bli, Ha ha”
Igårkväll, när jag återigen beklagade mig hos Alex (stackars människa) insåg jag själv en sak:
“Nej men vet du vad? Jag ska inte klaga. Tänker på barnen i Afrika som dör av aids istället.”
Lotta klagade över skolan, så jag uppmuntrade henne:
“Tänk på barnen i Afrika som inte ens kan gå i skolan.”

Detta var ett ämne som fick mig att reagera. Men jag har en anna teori om vilka det är synd om.

Det är synd oss I-landsbarn som har alldeles för lite att oroa oss över. Vi har inte problem med om att vi inte har rent vatten eller mat att äta. Våra stora problem är att batteriet i mobilen tar slut för fort, internet är segt, att man inte ser lösenordet när man ska logga in på BDB, lunarstorm mm.

Tyck synd om I-landsbarnen och skit i U-landsungarna de har inte sådana problem som här. Världens verkliga prolblem är HÄR i Sverige och alla andra i-landländer.

____________________________________________

Detta är min 100:e inlägg, rätt coolt tycker jag. Och jag skriver om stackars I-landsbarn.

De som känner mig tycker nog det är ett helt otroligt inlägg för det stämmer absolut inte in på mig. Jag är den där I-landsungen som har problem om internet, msn och mobil batteriet.