Med rubriken menar jag inte att spela om pengar på valet, utan att man kanske ska satsa på en plats i riksdagen. Jag har funderat och skrev följande på www.funktionshinder.se.

“Hej!

Jag har suttit och läst på om personröster och partier, exakt hur det fungerar i Sverige. Jag har kommit fram till slutsatsen att inget är speciellt svårt när det handlar om politik.

Nu är väldigt många här intresserade av två frågor. Att otillgänglighet är diskriminering och rätten till personlig assistans. Tror större delen av FH.se anser dessa frågor viktiga.

Och som vi nu vet är det 3 (rätta mig om jag har fel) kandidater som är rullstolsburna och på väg in i riksdagen. Dessvärre är samtliga av dessa bundna till olika partier och hindras till viss del på vägen, och dessutom vill inte alla det vi vill.

Vi har:
Jesper Odelberg för Vänsterpartiet.
David Lega för Kristdemokraterna.
Per Jamesson för Moderaterna.

Som vi kan se är det två stycker som jobbar i stark motvind på Alliansens sida (Alliansen vill inte att otillgänglighet ska klassas som diskriminering). Odelberg har väl något lättare men är inom ett ganska litet och i övrigt motarbetat parti, visst har han stöd från rödgröna samarbetet (Läs rödgrönas valmanifest) men dock behöver han nog hjälp.

Efter att ha läst om hur man personröstar har jag kommit fram till det perfekta. Om de som har intresse av att dessa frågor drivs röstar in en enskild person, som är obunden parti, i riksdagen så har vi en man på rätt planhalva.

Jag tror inte att det är försent att en vecka innan valet starta sitt kampanjande. Vi har en chans att få fler in i riksdagen och få lagstiftning mot otillgänglighet!

Någon som förstår mina tankebanor och tror detta är något som kan fungera?
Skulle själv lätt ställa upp och driva dessa frågor själv, dock skulle det nog skrälla rejält med en sjuttonåring i riksdagen. Fast kanske vore bra för att lyfta våra frågor!

(jag må vara smått galen  )”

Tyck till här också! :P

…och vi från Antipiratsidan lover beroendeklinik!

Så lät det på lektionen i skolan idag då vi debatterade om fildelning. Nu står ingen på Antipiratsidan på riktigt, men grymt kul att debattera om, och om inte jag är för partisk så känns det som om vi vann debatten (ni får säga emot).

Jag blev glad nyss. Hittade bilden nedan bland tidigare icke granskade bilder. Den är helt oredigerad faktiskt och gör sig perfekt som bakgrundsbild just nu på min dator.

Den gör mig återigen taggad på att ge mig ut imorgon och fota, tur att man har Foto i skolan också! Ska bli fantastiskt kul, det är nog favoritämnet just nu måste jag säga.

Just nu är jag bara supertaggad på att göra vad som helst som kommer i min väg. Är sugen på att ge mig ut och fota, så ska nog tvinga med min bror ut imorgon, han vet inte om det än bara.

Denna vecka har varit så otroligt intensiv fram tills idag, har var så skönt att faktiskt ha det relativt lugnt. Veckan har bestått i skola varvat med politik om vartannat. Att valrörelsen är igång är något jag verkligen känt av då jag befunnit mig mitt i den. Det har bestått i form av två debatter med de lokala politikerna, okej, jag har inte varit med i själva debatterna direkt utan varit publik. Fast självklart har jag lagt mig i lite i även det. Igår skötte jag även snack om tillgänglighet i TV4, se klipp nedan. Fick bara ett sms från mamma en halvtimme innan att de ville snacka med någon av oss. Mamma, mesig som hon är, överlät det till mig som gladeligen gör sådan saker. Ska tilläggas att mamma faktiskt deltog i debatten som även ägde rum samtidigt, vilket hon skötte bra! Ingen lätt sak att stå och debattera med två erfarna politiker, hon hade dock turen på sin sida att de inte var särskilt pålästa inför det hela.

Just  nu vill jag göra massor inom politik (menar massor), ge mig ut och fota och leka med kameran och grymt taggad på att satsa mer på bloggen!

Förra helgen skrev jag en insändare som jag sedan skickade till de lokala tidningarna här, nu har ingen av tidningarna valt att publicera den eller ens behagat svara något på mejlen, fråga mig inte varför. Istället publicerar jag den på min blogg, men då den handlar om delvis lokala företeelser så kan det vara svårt för övriga att förstå helheten. Den är alltså skriven för exakt en vecka sen.

“Nu under pågående valrörelse står vartenda parti ute på stadens gator och
försöker ragga röster. Det delas ut rosor och kondomer om vartannat. Men
min röst verkar ingen ha intresse av.

Under hela lördagen var jag ute i Norrköping på marknaden och övriga
Augustifesten. Gång på gång blev jag helt nonchalerad. Jag råkar förflytta
mig på fyra hjul och dessutom gjorde jag misstaget att ha både en
personlig assistent och min bror med mig. Detta verkar göra en osynlig
såväl för partierna som för folkbladet. Ett flertal gånger går
partirepresentanter rakt förbi mig och ger information till min bror och
assistent. Det som jag reagerade mest på kommer dock från folkbladet, de
stod strategiskt placerade vid gamla torget och delade ut gratis
tidningar. När jag kommer råkar det vara en ganska stor lucka bland den i
övrigt fulla gatan och jag tänker ”Nu har jag en chans att de ser mig!”,
tänk så fel man kan ha. Istället tar utdelaren tidningen han håller i
handen, drar den ÖVER mitt huvud och räcker till min assistent som kommer
bakom.

Detta kan jämföras med när jag var på Rix Fm festivalen i torsdags, då
stod jag tillsammans med en jämngammal kompis mitt i folkhavet och det
kommer några från Disneys tält och delar ut Toy Story 3-kepsar till barnen
som står runt omkring och TILL mig. Jag vet inte men så ung kan jag inte
sett ut när jag stod där orakad.

Nu ska jag inte säga något om kepsen, jag kan komma tillbaka till skolan
nu i veckan och skryta om vad jag fick tag i, men tydligen är det vad man
blir sedd som. Om jag inte skulle fylla först efter valet så skulle nog
min röst trots allt hamna på Woody i Toy Story 3.”

Helt otroligt egentligen, mitt näst sista sommarlov är nästan slut! Vad har jag gjort av det? Inget så klart, ni känner ju mig…

Jag vill faktiskt nästan tillbaka till skolan, för min klass äger ju! Tror inte tvåan kommer bli något annat än asgrym! Vet att jag kommer ha ett alldeles lagom soft schema, roliga ämnen och allt sånt man bara måste ha. Det bästa av allt är att jag flera dagar i veckan kommer ha en ordentlig sovmorgon! Att vända tillbaka dygnet efter sommaren behövs knappt så bra ser det ut.

Nu borde man ju också säga något om bloggandet, fast spelar roll, alla vet ju redan att jag inte bloggar så mycket som jag själv tycker att jag borde?

PS. Det är inte helt slut på sommarlovet, börjar ju faktiskt inte förs på tisdag.

Nu tänkte jag faktiskt inte blogga om varken politik i allmänhet eller tillgänglighetsfrågor. Utan bara helt vanligt sketet bloggande om vad som gjorts idag.

Jag har varit i stan, närmare bestämt på SOVA (affären). De får faktiskt lite gratisreklam för de var trevliga där! Jag provat säng efter säng, måste sägas att det är ganska bekväm sysselsättning. Jag har även hittat min absoluta drömsäng! Helt otrolig skön, ville helst inte lämna den där utan bara ligga kvar i all evighet. Men men, får snällt drömma om den ett tag till. Dock kan jag ha tur att lyckas få en vart efter. Trots prislappen på närmare fyrtiotusen kronor så hoppas jag på att den fond jag tänkt söka pengar i från till säng kan tänka sig att betala det. Jag är ju trots allt ett special fall av mänskligheten och förtjänar definitivt det bästa!

Annars kommer jag tycka min säng är mycket skönare redan vid att tänka på den. Att något så bekvämt finns på denna jord är helt absurt, min stol var ju nästan som att sitta på spikar efteråt!

SOVA ligger bredvid en annan av mina favoritbutiker, MediaMarkt, underbart ställe. Kom därifrån med bara första & andra säsongen av Scrubs och Alice i underlandet på blueray, bara hoppas att den är bra. Råkade bli dem nu när man fått lön och råkar ha pengar. Men det där objektivet ja, det är ju än så länge bara en dröm, trots att jag sagt att jag ska köpa ett i 2 års tid.

Förut var jag riktigt busig. Mohahaha. jag råkar otroligt nog än ha sådana klistermärken som ovan kvar, dock bara ett nu. Averkade ett annat förut genom min strategiska placering på Knäppingborg, det är alltså ett ställe med diverse små butiker och cafér här i Norrköping. Otillgängligt till 90% är det också, visst det må vara k-märkta hus men man skulle kunna hitta på några lösningar, och det finns absolut ingen tillgänglighetstänk!

Civil olydnad, lösningen för att få reaktioner!

Sitter här och uppdaterar mig om vad som hänt på internet sedan jag gick och la mig. Det är trots allt en del, fast hade varit roligare om något mer spännande hände.

Allt i mitt liv utgår nästan från valet i höst. Jag tänker på olika faktorer där mest hela tiden, läser i stort sett allt som står i tidningarna, och på diverse andra ställen.

Jag har många gånger hört “Varför bry sig när man inte ens får rösta?”, och jag har många gånger frågat mig själv det. Men jag har makten att påverka andras röster, hur gammal eller ung jag må vara. Man kan alltid påverka någon, och den rösten kan vara den avgörande. Jag tror på att ha intresset för politik är bra. När jag slutligen får rösta vet jag i alla fall vad som händer beroende på vem jag röstar på. Jag må kanske inte vara mer säker på vad jag ska rösta men jag lär veta händelseförloppet som följer.

Så alla i min ålder och yngre som bara säger att politik är tråkigt. Vakna! Politik är livet!

Och vakna passade bra, för nu är jag tillräckligt vaken för att äta frukost!

Har med spänning följt utveckling av denna bloggartikel idag. Den har fått mig rejält taggad om tillgänglighetsdebatten.

http://fulldelaktighet.nu/?p=1004

Emma Johansson ger allt David Lega vad han förtjänar, att en person som honom får så pass medial uppmärksamhet i ett positivt anseende i dagens Sverige är sjuk. Han är inskränkt och allt för accepterande, enda han verkar vilja uppnå här i världen är någon form av karriär. Det kanske är ett behov av att behöva bli sedd som någon, istället för att bara behöva vara den där som snällt nöjer sig med att gå in bakvägen, vilket han visserligen gör. Men nu råkar han ju få lite uppmärksamhet för att göra det. Mediakåt är vad det kallas!

Att jag fullständig håller med Emma Johansson må kanske bero på att jag blivit inpräntad hennes åsikter sen jag var väldigt ung. Men hon är en sund människa med en vettig kamp och vettiga åsikter. Bara att hon är initiativtagare till Marschen för tillgänglighet bevisar saken.

Är det så att Lega präglas så starkt av den i Sverige rådande medicinska modellen, synsättet på funktionshinder och människor med funktionsnedsättning att han vid alla de tillfällen han utestängs från samhällslivet och därmed inte ses som en medborgare med samma rättigheter och skyldigheter anser att problemet åligger honom själv? Är det så att jag som kämpar för mina mänskliga rättigheter är ett lättkränkt och självutnämnt offer som deltar i den ständigt pågående tävlingen om hur eländigt synd det är om alla, när jag kräver att få erövra och kunna få utöva min delaktighet. Att få komma in genom samma dörr som alla andra – att inte vara hänvisad ingången genom lagret, att kunna välja hur många gånger jag vill träffa min älskade utan att vara styrd av hur många färdtjänstresor som tillåts för ”fritid” eller att jag ska våga ta bussen som synskadad och veta att hållplatserna ropas ut och inte behöva chansa eller fråga hela tiden – var är vi nu?

Utdrag ur artikeln

För mig känns det ändå konstigt att ens behöva debattera om saken. Är det inte självklart att man tillsammans för en kamp för lika rätt? Alla invalider blir dagligen diskriminerade på grund av otillgänglighet, vi borde stå enade i kampen om ett rättvist samhälle!