Jag har nyss fyllt 18 år. Nu behöver jag kämpa för rätten till att leva mitt liv.

Jag trodde jag bodde i Sverige, och jag trodde att det kan ju inte bli värre. Tror jag ärligt har fått en helt annan syn på det senaste dagarna. I tisdags förra veckan skulle jag äntligen få min nya Permobil. Perfekt, eller? Självklart så finns det en hake just vid “få”. Jag kom dit, där stod “min” stol. Bra tänkte jag. Jag satte mig i stolen, satt en bra stund och började diskutera inställningar och så vidare. Sen provar jag och ska lägga mig ner. Ja, just det, det var argumentet för att jag ens skulle få en Permobil. Att jag skulle kunna lägga mig ner. Jag trycker knappen och stolen tar stopp. Jag kom ner i en vinkel på kanske 145 grader, måste ha 180. Ärligt talat. Puckon.

Nu står jag här, kvar med min gamla stol och lutar åter igen vid att inte få någon ny. Varför? Det är för dyrt såklart. De måste ju köpa in en helt ny stol som är utom sortimentet. Katastrof. Då blir borgarpacket på landstinget ledsna, eller borgarpacket som leder Hjälpmedelscentrum AB, de som tjänar pengar på att inte ge mig vad jag behöver.

Att ett vinstdrivande företag ansvarar för vilka som ska få vilka hjälpmedel är sjukt bara där. Att ett vinstdrivande företag dessutom är helt utan konkurrens på marknaden tycker jag är ännu sjukare. Jag kan inte mycket om varken nationalekonomi eller företagsekonomi, men det låter ju helt fel?!

Just nu läser jag på allt jag någonsin kunnat om hur Landstinget fungerar, hur hjälpmedelscentrum fungerar, uppdrag och verksamhet. Allt för att kunna bokstavligt talat ge fingret åt hur det ser ut och se till att det blir någon jävla ordning på skiten.

Människor blir utförsäkrade, människor blir av med assistans de behöver, människor bliv av med möjligheten att ens kunna existera. Kom igen, någon gång måste väl majoriteten reagera och se att det går fruktansvärt fel i Sverige.

Hjälpmedelscentrum i Östergötland ska bara veta vem de bråkar med. Jag ger mig inte i första taget.

Jag är 18 år. Jag ska kräva rätten att få leva mitt liv.

(ja, jag är rätt irriterad)

Har just kollat klart på filmen die Welle. En väldigt intressant film må jag säga. Den handlar om en lärare som har en temavecka i autokrati, han gör ett experiment på sina elever, som faktiskt är väl medvetna om det. Hur lätt det kan bli en autokrati i dagens moderna samhälle. Den utspelar sig till och med i Tyskland. Finns ett antal intressanta aspekter i det hela.

I början av filmen frågar han eleverna vad som gör att det blir en autokrati. Förslag efter förslag kommer och de fastnar på missnöje. Missnöjet bidrar till att man vill ha en lösning, och man vill skylla på någon annan. Likt Sverigedemokraterna som vill skylla alla våra problem på invandrare. Vad är då bidragande faktorer som gör människor i ett samhälle missnöjda? Jo, arbetslöshet och allmänt sociala orättvisor. Just detta kommer de fram till i filmen också. Just detta existerar i dagens Sverige. Arbetslösheten, påstås visserligen minska, men de sociala orättvisorna ökar mer än någonsin. Som topp på det hela sa de i filmen Nationalism, att känna sig som ett enat land. Att känna sig som en del i gruppen.

Människor är flockdjur, vi påverkas av gruppen och gör som den gör. Om vi är ett land som har sociala orättvisor, men vi bedömer oss som ett enat land, vem skyller vi då på? Jo, de som inte kommer från vårat land såklart. Vilka ska då offras för att få bort orättvisorna? Självklart de som vi anser skapar dem, invandrarna.

Jag tror alla  kan enas om att det är inte en smart lösning, vi ha tidigare sett resultatet med att skylla våra problem på andra. Hur man skyllde på Judarna under andra världskriget. Hur vi idag sitter med ett i allra högsta grad främlingsfientligt parti i riksdagen. Att människor ser sig som en bättre grupp än någon annan. Vi måste öppna ögonen se vad som händer, och se det riktiga problemet.

Det är inte att vi blir fler genom invandring som är problemet, det är för att vi som redan bor här inte tar hand om varandra och kan välkomna fler som en del av vår familj, vår grupp. Vi har redan sett vad som händer, men ändå så händer precis samma sak igen, rakt framför ögonen på oss.

Något jag kom att tänka på är att motståndarna kan inte börja skrika och vi skylla på en grupp. Vi kan inte skylla på Sverigedemokraterna, vi måste komma med en lösning varför det finns en missnöje. Vi måste åtgärda missnöjet, eller vända det till vår nytta. När samhället delas upp i tydliga grupper ökar gemenskapen i vardera grupp, och hatet mot den andra gruppen. Att korsa gruppgränsen bli omöjligt och någon av grupperna vinner på det. Det är den grupp som presenterar lösningen, sen om det består i att utrota judar, eller stoppa invandringen spelar ingen roll.

En lösning som inkluderar alla är vad som behövs, och den behöver vara tydlig. Det är försent att markera, och sätta sig över främlingsfientlighet. Den växer, och det är alldeles för fort. Vi måste spela med den, och utklassa den.

OBS; Detta är en vision, kan garanterat finnas en del brister och inte möjligt att appliceras direkt på verkligheten.

I söndags gick debatten varm mellan mig och Johnie på twitter om RullstolsTaxi*/Färdtjänst/(Andra namn på särlösningar inom kollektivtrafiken).  Läs här** för bakgrund. Detta är grymt intressant eftersom en stor del av mitt politiskaintresse väcktes just kring detta.

För att ta lite av bakgrunden; I söndags skrev jag en replik till Johnie på twitter som löd:
”Jag kan ge dig ett vallöfte om jag vinner valet. Jag lovar att avskaffa RullstolsTaxi.”

Min åsikt, eller mitt motstånd till RullstolsTaxi, och även färdtjänst, är att det är en icke acceptabel särlösning för en icke tillgänglig kollektivtrafik. Jag grundar detta påstående i stor del på min egen erfarenhet kring kollektivtrafiken i Östergötland. Jag åker buss och tåg varje dag, inom den vanliga kollektivtrafiken. Jag är dessutom färdtjänstberättigad. Det är allt annat än smärtfritt vill jag lova. Min åsikt är följande gällande det hela;

Personer med enbart fysiska funktionshinder har absolut ingen anledning att vara färdtjänstberättigade för sitt vardagliga resande. Där ska den vanliga kollektivtrafiken kunna ta emot dig som resenär, vart än du bor.

Personer med intellektuella funktionshinder kan i viss mån vara berättigade färdtjänst (eller dylikt) där personen inte klarar av att vistas bland mycket folk etc.

Nu vet jag, efter diskussion med familj och några vänner, att påståenden kommer. Bland annat;
”Men om du inte fysiskt orkar en längre resa?”
Personer kan ha svårt att tillexempel sitta för länge, det stämmer. Men i ditt vardagliga resande tar det inte mycket längre tid att åka vanlig buss jämfört med att åka färdtjänst (eller dylikt) om det så mot förmodan skulle göra så får väl personen precis som vanligt folk antingen skaffa bil eller flytta.

”Tillexempel reumatism där du vissa dagar kan gå, andra inte?”
De dagar en person inte ingår i sin normala form räknar jag som ”tillfällig sjukdom” (i brist på ord sjukdom). Vid tillfälliga sjukdomar eller liknande är min tanke att det bör finnas ”sjukresor” som då inte enbart går till och från sjukhus, utan syftar på tillfälliga situationer där extra stöd behövs. Om fallet är så illa att du inte klarar av att köra rullstolen själv och inte är assistansberättigad.

Jag ser alltså en lösning på det hela. Det är att i princip rakt av avskaffa färdtjänst/RullstolsTaxi. Personer med enbart fysiska funktionshinder ska hänvisas till en tillgänglig kollektivtrafik. Personer med svåra intellektuella funktionshinder bör få en lösning liknande färdtjänst.

Det bör satsas på möjligheten till ”Sjukresor” för tillfälliga sjukdomsfall, om de beror på funktionshinderrelaterad sjukdom eller inte spelar ingen roll. De ska inte gå mellan enbart sjukhus och hem, utan kunna erbjudas för den som på grund av sjukdomsfallet inte för stunden kan åka med vanliga kollektivtrafiken. Bör således vara lätt att beviljas.

Välkommen att kritisera hur mycket du vill! Min vision kanske suger totalt enligt någon.

* RullstolsTaxi är då en lösning för färdtjänst som finns i Stockholm, där man helt valt att satsa på denna metod istället för vanlig färdtjänst. Den bygger på att du som färdtjänstberättigad själv ringer till det taxibolag du vill åka med precis som en vanlig kund. Så långt allt okej. De har precis som vanliga taxibolag rätten att säga nej till din önskade resa, vilket kan i vissa fall sluta i ett jobbigt läge. Du betalar dock en vanlig kollektivtrafiktaxa för din resa.
Det är en kortfattad resumé över vad RullstolsTaxi är, jag har inte läst in mig i detalj vad detta betyder och så där låter konceptet helt okej, även om jag av politiskt ideologiska skäl inte håller med till hundra procent.

** På grund av en icke korrekt fungerande länk så kommer den här nere också: http://www.johniehjelm.me/debatt-rullstolstaxi/

Kan det bli bättre än att sitta ute i solen, blogga och lyssna på Ebba Grön?

Nu tappa säkert alla hakan, men ja det händer att jag lyssnar på musik och ja, det händer att jag är ute. Fast helst bara när man inte behöver massa tjocka kläder.

Varför Ebba Grön då? Ja, behöver jag ens svara? Politik så klart.

Nu kom solen fram bakom molnen igen så jag tänker återgå till hudcancer införskaffandet.

Jag känner mig för nördig. Sitter med mobilen alldeles för mycket. Så kan det gå antar jag, ska minska på det eftersom jag nästan krockade med en stolpe härom dagen.

Har just fått klart för mig att jag har hela sommaren fri. Blir rätt skönt. Visst jag kommer bli fattig. Men kan göra precis som jag känner. Ska spara så mycket pengar jag kan tills dess.

Fast skulle jag trilla på ett sommarjobb i sista stund tar jag så klart det. Hoppas kan man ju.

Nu ska jag återgå till att kolla på Allt flyter på tv.

Jag fick en ny mobil igår, som en för tidig födelsedagspresent. Självklart måste jag nu testa att blogga från mobilen! Det verkar så klart funka.

Efter lång tystnad bryter jag den. Senaste tiden har bestått av praktik och politik, det första pratar jag  mindre gärna om. Det andra däremot kommer det en del av i detta inlägg!

Idag har jag gjort min talardebut på en manifestation mot kärnkraft. Kändes kanon och fick bra respons! Lite jobbigt att jag med mindre än med ett dygns varsel fick veta att jag inte bara skulle tala för Ung Vänster utan även fick representera hela Vänsterpartiet. Fegisarna som inte fixa fram en egen talare. ;)

Jag slänger in talet också, var så goda:

“Det är lätt att säga att vi är emot kärnvapen. Ändå står vi här med ett antal aktiva kärnkraftverk. Ett antal tickande atombomber som kan smälla i princip när som helst. Istället oroar vi oss för självmordsbombare från arabvärlden, när vi försörjer oss på det största hotet, som dessutom ligger intill oss och är en del av våra hem.

Hälften av Sveriges elförsörjning kommer från kärnkraftverken. Kärnkraftverken lämnar ett avfall efter sig, uran, som är direkt dödligt för människor, djur och natur. Uranet får efter klyvningen i processen en radioaktivitet som är 3 miljoner gånger högre än innan, och behöver minst 100 000 år på sig för att bli ofarligt. För 100 000 år sedan var Sverige täckt av is, det vandrade mammutar på jorden och det fanns bara några få människoliknande varelser. I dagsläget förvaras en stor del av detta radioaktiva avfall i tillfälliga anläggningar i väntan på permanenta lösningar.

Vi har exempel där kärnkraftverk efter kärnkraftverk har lett till katastrofer. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima har vi alla sett, om än inte hela resultatet av dem, och det är bara de som uppmärksammats. Vi har även i Sverige haft problem med våra kärnkraftverk. Senast Forsmark år 2006 där ett strömavbrott höll på att orsaka en härdsmälta.

Är vi beredda att låta 100 000 år av framtiden betala priset när det finns säkrare lösningar?
Är vi beredda på den dagen då våra hem, vår mat och allt runt omkring oss består av livsfarlig strålning?

Svaret är nej! Vi är inte beredda

Vi i Ung Vänster ser inte kärnkraften som en långsiktig lönsam lösning och vi kräver att kärnkraften ska avvecklas senast år 2020! Vi vill ersätta den med förnyelsebara energikällor och garantera ett säkert slutförvar för det befintliga avfallet.

Atomkraft, Nej tack!”